Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Literatur - F. F. Carlson, Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset, anm. af Ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
l iteratuR.
delse, bitterhet och förtviflan, som måste ha spridts i vida
kretsar, och hvarom enstaka faktiska exempel gifva en bättre
föreställning än sifferuppgifterna- på den årliga ränta, hvarmed
kronans inkomster ökades. Det måttlösa i räfsterna, den fiskaliska
strängheten, rätthafveriet stöta ifrån; den servilitet i ordalagen,
som uppammades, är nästan vidrig. »Ju mer vi öka konungens
makt och myndighet», hette det ju 1693, »desto lyckligare äro
vi sjelfve och samtlige rikets innebyggare». Man ser
lycksöke-riet och egennyttan frodas i enväldets skugga. Men den hårda
dom, man står i begrepp att fälla, hålles tillbaka, när man tänker
på, huru det under denna tid likväl arbetades för århundraden,
hur försvarsverket ordnades, statsskulden af betalades,
bondeståndets eganderätt och frihet betryggades, kyrkoorganisationen
omdanades, och ett oaflåtligt krig fördes mot missbruk och oreda,
hvarhelst de i förvaltningen visade sig. Det är sant, att
aristokratien icke krossades, utan att detta medförde en verklig förlust
för det nationela lifvet, svaghet och osäkerhet uti ledningen af
statens högsta angelägenheter. Men derigenom att Karl XI
verkligen gick till botten med sin räfst, ha kanske ännu svårare
sociala omstörtningar besparats vårt land. Äfven Ludvig XIV
sökte förlama adelns makt, men på hvilket olika sätt och roed
hvilken olika påföljd! För jämförelsen med Frankrikes lysande
envåldskonung behöfver ej den samtida i Sverige blygas. Trots
all sin sträfhet, sin obevekliga rättskänsla, som närmade sig
hämdlystnad, sin halsstarrighet och sina högt spända
föreställningar om sin kungliga värdighet, gör dock den svenske
konungen, som mognat till man under de mest pröfvande
omständigheter, som sedan använde mannaålderns bästa år till det
outtröttligaste arbete, sådant ingen konung före eller efter honom
underkastat sig, i det hela ett sympatetiskt intryck. Rörande är
den skildring förf. gör i 6 kap. af konungens förhållande till
sin gemål, den milda Ulrika Eleonora, af hans sorg vid hennes
död och af hennes begrafning. Han hade icke sedan dess haft.
en lugn natt, sade man.
Anslående äro de sammanträngda skildringar, hr Carlson ger
af arbetet inom kyrkan och af verksamheten inom vetenskapen
och vitterheten. Här kan blicken med oblandadt välbehag och
intresse hvila vid de vördnadsvärda gestalterna af Svebüius,
Spegel, Svedberg, Gezelius på den ena sidan, vid Olof Rudbeck,
Sveriges största eller enda universalgeni, å den andra. Väl var
det redan före Karl XI:s regering, som de olika vetenskaperna
fingo medborgarrätt i Sverige. Den aristokrati Karl XI krossade
har om denna vetenskapernas gryningstid i vårt land förvärfvat
sig odödliga förtjenster. Men det vore orättvist att icke erkänna
den uppmärksamhet och den ynnest, Karl XI lät komma veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
