Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Literatur - Sanningsökaren, månadsskrift, tredje årg., anm. af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
205
erkänna, att tidskriften p& senaste tiden gjort, väsentligen bero
därpå, att åt dessa frågor numera egnas vida större
uppmärksamhet än förr. Att flera tänkvärda uppsatser i dessa frågor
influtit i den årgång, som nu föreligger oss, bör ej förnekas, äfven
af den, som ej kan i allo gilla det resultat, hvartill tidskriften
i många fall kommer. Till dessa frågor hör den om dödsstraffet.
Utan att här vilja inlåta oss på frågan om riktigheten af de där
uttalade åsigterna, påpeka vi blott, att den i en af dithörande
uppsatser förekommande framställningen och kritiken af prof.
Ny-biæi åsigter i frågan hvimlar af så grofva missförstånd om dessa
och om den Boströmska straffteorien och rättsfilosofien i
allmänhet, att vi måste känneteckna den som i hög grad vilseledande.
En tidskrift, som låter dylikt inflyta i sina spalter, borde
af-hålla sig från alla omdömen om denna filosofi. Socialismens
läror behandlas flerstädes i artiklar, af hvilka några utmärka sig
för att vara både intressanta och instruerande. Att tidskriften
till frågan intager en något sväfvande ställning, må förlåtas, om
man besinnar, att vi här hafva för oss kanhända samtidens
svåraste problem. — Beträffande äktenskapet, så verkar tidskriften
med värma och nit för en friare och mer personlig uppfattning
af detsamma och har härutinnan inlagt en ej obetydlig förtjänst.
Denna förtjänst minskas dock i en ej så ringa mån af den slapphet
i grundsatser, som tidskriften härutinnan röjer. Sedan, och det
med allt skäl, den döda formens anspråk på moralisk hälgd
blifvit tillbakavisade, har man ej syn på, att den förbindelse
makar emellan, som skall erkännas wara af sedlig art, måste
fotas väl ej på tvång, men på én lifsprincip, som omöjliggör all
tanke på skilsmessa, och att hvarje annan sådan förbindelse är
osedlig. Låt nu vara, att denna osedlighet, beror på ett själf bedrägeri.
Osedlighet är det i alla fall, och att framhålla detta måste vara af
vigt för enhvar, som sysselsätter sig med dylika ämnen, särskildt
i våra dagar, då lättsinnigt ingångna förbindelser äro allt för
vanliga, och då man måste, befara, att om formen slappas utan
att ersättas af lifvet, dessa skola blifva ännu vanligare.
Med allt erkännande af de aktningsvärda bemödanden,
tidskriften på senaste tiden gjort, kunna vi dock ej underlåta att
till sist uttala vårt beklagande af, att ett öfver hufvud taget så
föga meriteradt tidskriftsorgan fått röna den vidsträkta
spridning och den uppmuntran, som kommit Sanningsökaren till godo
bland annat från flera tidningsorgan för att icke tala om den
uppmuntran af än mer reell natur hvarmed ban hugnats. Man må i
religiösa och sociala frågor hysa hvilka åsigter som hälst —
glömma får man ej, att ingenting skadar en sak inera än ett flackt
och ytligt försvar. Genom att slå omkring sig med vackra
fraser om »förnuftsödande dogmer» och pocka på jämlikhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
