Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Arbetarefrågan i Sverige, af C. O. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387 ARBETAREFRÅGAN I SVERIGE.
fullborda det verk, på hvilket sedan förödelsens styggelse
skall stånda»; uppmanar Herr Treffenberg statsmannen, »att
taga i öfvervägande, om icke den del af pressen, som är
den »onda makten», i vårt land och i vår tid tagit sådan
öfverhand, »att, med den, ordningen med möda kan
bibehålla sig», och, om så är förhållandet, huruvida denna makt
kan hejdas med gammal lag, eller om derför ny lag måste
stiftas,–».*
Vi neka nu ingalunda, att mycket berättigadt ligger
till grund för detta missnöje med en del af pressen,
särskildt dess minst sagdt lättsinniga uppträdande vid
ifrågavarande tillfälle, om ock orden synas något färglagda af
harmen öfver de för visso ohemula beskyllningar, som under
och efter strejken Jhaglat öfver dess undertryckares hufvud.
Men dels är det föga uppbyggligt, att höra missnöjet på
sådant sätt framställas — dylikt snarare retar till än värre
missbruk —, dels tro vi ej heller, att det ofvan anvisade
botemedlet är lyckligt funnet. Visserligen tarfvar vår
tryckfrihetsförordning alltför väl en omarbetning, derom äro vi
ense med Herr Treffenberg, men att denna omarbetning
öfverhufvud bör gå ut på strängare bestämmelser, eller att
lagens strängare tillämpning är önskvärd, derpå torde det
vara tillåtet att tvifla. Vi hafva ej sett det bekräftadt af
historien, att presstvång eller sträng presslagstiftning plägat
verka välgörande, men väl tvertom. Vi tro, att kampen
mot den politiska radikalismen och dess af Herr
Treffenberg så bjert skildrade styggelser bör på helt annat sätt
föras, och då kan det med större hopp om framgång.
Tvenne anmärkningar må i sådant hänseende här
framställas. Först rikta vi till alla vederbörande den frågan,
huruvida ej långt mera kunde och borde göras, för att hos
de arbetande klasserna sprida sunda kunskaper på
ifrågavarande område. Den politiska radikalismens anhängare
pläga ej spara medel för proselyters vinnande, men den
förvärfvar sådana måhända mera sällan på grund af verklig
öfvertygelse än genom en blind och tanklös anslutning,
som kanske skulle uteblifvit, derest blott från annat håll en
* Anf. st. sidd. 129—134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
