Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturforskningens resultat och mål, af P. T. Cleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doft visa sig i afkomman. Blommor, som dofta om natten,
besökas af nattfjärilar. På samma sätt kunna foglarnes
sångförmåga och praktfulla fjäderskrud leda sitt ursprung
från honornas tycke för eller, om man så vill, kärlek till
hanar, som anstränga sina röstorgan för att tjusa honorna
eller blända deras blickar med sina lysande färger. Det är
i sjelfva verket ett genomgående drag, att hanarne sjunga,
men ej honorna, att hanarne äro granna, men honorna fula.
Hjortslägtets prydliga horn, som tillkommer hanarne men
ej honorna, och i synnerhet under parningstiden
utvecklas, hafva enligt Darwinismen en dylik anledning, men
derjämte en annan, nämligen den att vara anfalls- och
mordvapen, som användas mot besvärliga rivaler.
Jag har blott i största korthet kunnat vidröra den
Darwinistiska riktningen inom naturforskningen. Den får ej fattas i
min framställning af naturvetenskapernas sträfvande att uppnå
sitt mål. Denna teori förkättrades, förlöjligades mycket,
då den först framträdde. Den genomgick ganska hastigt
de stadier, som nya teorier i allmänhet måste genomgå.
Först skulle den icke vara sanning, utan motsatsen, sedan
beskyldes den för att strida mot bibeln, och slutligen fann
man deri blott saker, som alla kände till förut. I det tredje
stadiet har den nu kommit, ty man kan utan öfverdrift
påstå, att nästan alla arbetande naturforskare i det stora
hela hylla Darwins åsigter. Gårdagens paradox är ibland
morgondagens sanning! Darwinismen påminner ej litet om
Galileis revolution inom astronomin. Enligt Darwinismen
har således hela den nuvarande skapelsen under oerhörda
tidrymder och under en förbittrad kamp för tillvaron
utvecklat sig ur former, som nu ej mer finnas till. Från
Darwinismens synpunkt erbjuder hela den organiska naturen en
tafla af mest upprörande art. Bellum omnium inter omnes.
Det är en förbittrad kamp som utkämpats och utkämpas.
Hvarje litet steg högre upp har kostat otaliga varelsers
blod och lif. Hela skapelsen genomtränges af ett smärtans
skri. Eger ej samma utveckling rum inom menniskans
verld? Utan tvifvel. Stigande folkmängd och en högre
kulturs kraf på lifvet nödgar till utvandring, till kolonisation.
Den vilde går under i striden mot den bättre rustade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
