Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Literatur - Grefve Lillie, anm. af Sr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
LITERATUR.
ett snille oeb alltid är föremål för drift, flere andra att förtiga.
Vi finna der äfven en brokig mångfald af komiska smådrag, som
förf. aflyssnat sjelfva verkligheten, jemte skildringar af den
finaste qvickhet och satir, såsom Vindigs berättelse huru han gjort
Nyblad till riksdagsman, eller den härliga tidningspuff, som den
värde grosshandlaren bestält för att lura sina osäkra aktier på
allmänheten, eller det tal, hvarmed hans fru vill förmå grefven
att fria till hennes dotter. Stilen, i allmänhet enkel och liflig,
återgifver samtalstonen mästerligt i de lustiga partierna, ett
lysande prof härå är dialogen mellan de två gatpojkarna i tredje
aktens början; men i de allvarliga närmar ban sig ofta för
mycket skriftspråket. Det är icke just förtjusande, när en ung flicka
talar som en bok; men det gör icke sällan den ståtliga
köpmansdottern, skådespelets första älskarinna.
Förf. har med full rätt kallat sitt stycke en komedi; men
det är £n komedi med en allvarlig medelpunkt.
Hufvudpersoner! är uppvuxen i den åsigten, att han såsom adelsman är ett
högre väsen än en vanlig menniska. Men denna åsigt har icke
sin rot i en simpel högfärd. Han är tvärtom lika höflig och vänlig
mot hvar man som ridderlig i tänkesätt. Men han föreställer
sig, att för allmänt väl ett stånd är af nöden, hvars särskilda
uppgift är att värna och styra riket, och hvars hela uppfostran
och verksamhet böra riktas ditåt. Denna höga samhällsställning
ålägger adeln höga pligter. Grefve Lillie är utfattig, men han
nyttjar icke sina talanger till att skaffa sig dagligt bröd genom
arbete ; ty adelsmannen skall vara statens omedelbare tjenare och får
icke slå sig på näringsyrken. Han älskar en förträfflig borgarflicka,
men han får icke genom gifte med en vanbörding uppblanda det
rena blodet; ty de rätta adelsegenskaperna kunna blott genom
fortplantning från slägte till slägte bevaras åt staten. Som man
ser, är den ädle grefven en trogen lärjunge af Plato, ehuru
ingenting förmäles om hans studier i den fräjdade filosofens
statslära. Huru nu en sådan forndagsaristokrat omvändes och födes
på nytt till en sant frisinnad lifsuppfattning, så att han lägger
bort den gamla tidens menniska och ikläder sig den nya, det
är hufvudhandlingen i skådespelet.
Men denna handling är icke med klarhet och skärpa lagd
i dagen såsom styckets lefvande hjerta, hvarifrån allt utgår och
dit allt strömmar tillbaka. Det ser ut, som om förf:s egentliga
syfte varit att framställa något annat än hvad hans verk sjelft
angifver såsom sin kärna, så att han icke tecknat dramats
handling för hennes egen skull utan nyttjat henne blott som ett
tillfälle att teckna hvad han funnit intressant i det offentliga lifvet.
Statsmannens intresse har hos honom försteget framför skaldens.
Samhällets frågor komma till tals for sin egen skull i
skämtsam eller allvarlig stil, äfven om detta icke alls för handlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
