Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En kyrklig kulturbild ur vår tid, af E. Flygare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
F.N KTKKLI6 KULTURBILD UR VAR TID.
hans rastlösa lopp emot sitt mål samt gjort honom tankfull
och tvekande. Men han skulle i så fall snart väckas ur
sitt drömmande.
Lacordaires vältaliga stämma ljuder i detta ögonblick
genom Frankrike, och hvar hon tränger fram tjusar hon,
om icke genom sitt inneboende tankedjup, så*dess mera
genom sitt sällsamma välljud.
Med enthusiasm lyssnade den unge Loyson till hvarje
ord från den store talaren, hvilken genast blef hans
ungdoms ideal. Nu var icke längre rum för någon tvekan.
Att kämpa under samma fana som denne katholicismens
nye apostel, att blifva prest, att ingå i en andlig orden och
genom munklöften afskära sig hvarje möjlighet att se
tillbaka på verlden, att blifva dominikaner såsom Lacordaire,
— se der de tankar, som stormade på honom med okuflig
häftighet. Icke ens den faderliga myndigheten, huru stor
den än var, räckte här ensam till att hålla den brinnande
ynglingen tillbaka och förekomma ett förhastadt steg.
Rektor Loyson, som väl önskade gifva sitt barn åt
kyrkan, men som ville att allvarliga studier och mognad
erfarenhet skulle föregå alla bindande löften, såg sig
nödsakad att vädja till Lacordaire sjelf, hvars råd den unge
enthusiasten på förhand lofvat att underkasta sig. Så
reste då far och son tillsammans till Paris för att uppsöka
den store predikanten. För ynglingen skedde detta
visserligen med högt klappande hjerta. Det gälde ju nu för
första gången att med hela sin rika inre drömverld, med
allt hvad hans fantasi smyckat så skönt och som han
älskat så varmt, gå ut i verlden för att söka upp
verkligheten. Huru ofta skulle han icke på den vägen komma
att känna sig besviken och sårad i sitt innersta, och lika
ofta draga sig tillbaka från den kyliga beröringen med
verlden för att, ledd af en inre sjelfbevarelseinstinkt, åter
kämpa sig fram till det med all kärlekens energi
fasthållna idealet, tvärt emot den »så kallade verklighetens»
vittnesbörd! Man skulle väl kunna säga, att detta är den
städse återkommande röda tråden hela detta skiftesrika lif
igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
