Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En kyrklig kulturbild ur vår tid, af E. Flygare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 en kyrklig kulturbild ur vår tid.
tid varit det själsorgan, hvarmed han arbetat sig fram
genom villfarelsernas bränningar, — när detta samvete och
hans religiösa känsla tillstadt honom det, har han alltid
okritiskt gripit sanningen, klädt henne i sin fantasis rika
färger, symboliserat henne, älskat henne och sjungit hennes
lof. De sanningar han så tillegnat sig, har han genom att
blott tala den sunda, varma känslans och det oförvillade
samvetets språk såsom en triumfator vetat att försvara
gentemot otron och förnekelsen. Men alla dessa inbördes
teologiska strider om, huru det ena eller andra stämmer
öfverens med systemet, om de olika nyanserna uti de
kyrkliga skiljolärorna o. s. v. — dervid har han aldrig kunnat
fastna. Så kan det förklaras, att han under sina mångåriga
och djupa studier utvecklat sig till den mest hänförande
andlige talare, till en förkrossande stridsman för den kristna
sanningen gent emot otron och den moderna hedendomen,
men på samma gång förblifvit ett barn i dogmatiken.
Sommaren 1851 prestvigdes Loyson och lemnade S:t
Sulpice. Dock inträdde han icke omedelbart i presterlig
tjenstgöring, utan uppehöll sig under några års tid såsom
teologisk lärare vid seminarierna i Avignon och Nantes.
Denna sysselsättning gaf honom dock aldrig någon rätt
tillfredsställelse, ej heller torde han hafva varit rätte
mannen derför. Väl kunde han meddela ynglingarne af sin
eld, men kathedern förvandlades snart till en predikstol
och då var åhörarekretsen icke längre den han kände sig
behöfva. Under denna tid vaknade derföre ånyo den förra
hågen att innesluta sig uti ett kloster, för att derifrån efter
förberedelse under studier och bön tid efter annan gå ut r
verlden och predika Kristi evangelium. Nu menade han
sig också veta, hvad han gjorde, då han inom kort inträdde
uti ett undangömdt barfota — karmeliter — kloster i
sydvestra Frankrike.
Äfven här skulle [ brödren Hyacinthe, såsom han nu
kallades, snart i mer än ett afseende känna sig bittert
besviken. Han kom hit med ungdomsdrömmen om ett lif fritt
från verldens oro och småaktighet. från dess synd och flärd
— ett fridfullt lif tillbragt i en brödrakrets, som vore för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
