Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En kyrklig kulturbild ur vår tid, af E. Flygare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
mäta betydelsen af en kyrkogerning här på platsen, far
man derföre icke räkna på stora siffertaL utan efter dess
betydelse för de fä. som omfatta densamma. Den stora
massan är i närvarande stund för kristendomen snart sagdt
oåtkomlig. Men på denna tid kommer en reaktion — och
dà! Då först skall kanske den verkliga betydelsen af P.
Hyacinthes lika visst som af mången annan icke
ultramon-tan kristlig gerning träda i dagen. Då torde det visa sig
att det för Frankrike varit af stor betydelse och omätlig
välsignelse, att den gamla fosterländska, gallikanska kyrkan
icke slocknat ut. Då skola kanske de ord P. Hyacinthe
en gäng uttalat till författaren af dessa rader gå i
fullbordan : Jag är icke kalladt sade han, »att blifva den katholska
kyrkans reformator i denna tid, men att vara en ropandes
röst i öknen — förebådaren af ett stort kommande verk».
— Utan att vilja göra mig till någon profet, hyser jag dock
alltmera den öfvertygelsen, att efter den kris, hvars
begynnelse vi nu upplefva, skall det hvarken blifva
ultramonta-nismen ej heller protestantismen, sådan han här gestaltat
sig, som inom Frankrike skall inhösta den största skörden,
utan en »midtens* kyrka — en kyrka som i mångt och
mycket torde komma att stå nära den engelsk-biskopliga och
sådan är just den reformerade gallikanska kyrkan. —
Ultra-montanismen har i mera än ett afseende bringat saken till
sin spets — och denna så tillspetsad att han måste brytas.
Och protestantismen, — utom det att densamma inom den.
härvarande reformerta kyrkan utvecklat sig till en på det
kyrkliga elementet nästan helt och hållet blottad
rationalistisk individualism och sålunda förlorat sin egenskap af att
vara kyrkobildande, har han aldrig haft stor anklang hos
den latinska racen annat än på grund af de politiska idéer,
hvarmed han varit förbunden.
Såsom stöd för denna min uppfattning ber jag att fa
åberopa en man, som sett djupare än de fleste i denna
fråga, och som i sin egenskap af frikyrklig protestant icke
kan anklagas såsom partisk för katholicismen. Den
berömde E. de Pressensé skrifver i sin intressanta historia
öfver Vatikankonciliet följande: »Jag är öfvertygad, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
