Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En kyrklig kulturbild ur vår tid, af E. Flygare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KYRKLTG KULTUKBILI) UR VÅR TID.
471
månne icke panslavismens betydelsefulla framtidsfråga,
hvilken nu går såsom en mäktig, föryngrande rörelse genom de
slaviska folken, skulle finna den kraftigasle af all befordran,
om den religiösa splittring, som hittills delat dessa millioner
menniskor emellan de grekiska, romerska, unerade och
protestantiska religionssamfunden i lika många fiendtliga läger,
hvilka delvis sönderslitit ^hvarandra *,j kunde vika och gifva
rum för endrägt, frid och förbrödring på det intimaste af
alla områden, — om icke, såsom en och annan tänkt sig,
för en endä stor slavisk kyrka.
Hvad vidare beträffar de kulturhistoriska följderna af
den nya verldens kyrkliga union med Österlandet, så är
tanken så djerf och så ny, att vi öfverlemna åt läsarens
fantasi att fullfölja densamma, utan att för egen del följa
den frestande tanken att här spela rollen af vägvisare.
De idéer vi här senast vidrört hafva i P. Hyacinthe
fått en varm förkämpe, och kanske skall det en gång visa
sig att hans största mission legat uti att hafva bildat en
brygga för franska kyrkans öfvergång från sekterisk
ultra-montanism till sann katholicitet.
Han har sett kyrkan stängas bakom sig, han har lidit
sitt martyrskap, han har offrat sitt blod, kunna vi säga, ty,
spelet af de kristnas inbördes rivalitet /och hat, så att de t. o. m. måste
hållas inom sina gränser af ottomaniska sablar, utan en likartad syn
öppnar sig på många missionsfalt. I Indien missionera icke mindre än tjugo
olika kyrkosamfund, hvilkas sträfvan på det stora hela lika mycket går ut
på att öfverträffa hvarandra uti att sinsemellan göra proselyter, som att göra
kristna. Otaheitis innebyggare, en gång kristnade af engelska
protestantiska missionärer, blefvo dessa frånslitna förmedelst franska bajonetter och
öfverlemnades åt katholska emissarier, hvilka så grundligt gjorde sin sak,
att de ej blott omvände dem från protestantismen, utan till stor del också
från kristendomen. På Madagaskar — samma strid emellan de
rivaliserande kyrkorna.
Under sådana förhållanden är det icke mycket att undra på, om
hedningen icke får något djupare intryck af kristendomen, än besannandet af
dess höge stiftares ord: »Hvart och ett rike som söndrar sig emot sig
sjelf, det varder förödt».
* Se exempelvis Polens historia ifrån det i6:de seklet intill våra dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
