Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 3, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
HERMANN LOTZE’S LÄRA OM RUMMET.
en blå ljusstråle kommer, för han icke själf med sig något
vittnesbörd om sitt ursprung, utan han är alldeles densamma,
antingen han faller in i ögat från ofvan eller nedan, höger
eller vänster. Först då, när tvänne likadana strålar beröra
ögats näthinna, skilja de sig från hvarandra därigenom, att
de träffa olika punkter häraf, och här kan då de lokala
kännetecknens »ursprungsställe» sökas*. D. v. s., i och för
sig tagen utgör den omständigheten, att skilda strålar
träffa skilda punkter af näthinnan, visserligen icke enligt L.
någon tillräcklig eller omedelbar förklaringsgrund till
färgsensationernas lokalisation **, men han menar, att denna
omständighet måste på ett eller annat sätt, naturligtvis genom
förmedling af någon fysiologisk process — hvarom närmare
längre fram — blifva en anledning därtill, att våra
färg-förnitnmelser alltid åtföljas af något slags bihang, hvilket i
sin ordning blir den närmaste psykiska grunden till denna
deras lokalisation. För att redan från början åtminstone
genom en från ett annat .område hemtad analogi antyda,
hvad detta innebär och huru något dylikt kan vara
möjligt, hänvisar han till hvad man gemenligen kallar
klangfärger (»timbres»), hvarmed, såsom bekant, förstås vissa
egendomliga såväl af de särskilda tonernas olika höjd som af
deras styrka oberoende modifikationer däraf, hvarpå man
känner i sär de olika slags musikaliska instrument, hvaraf
dèssa toner frambringas. Hvad vi nämligen framför alt
måste fasthålla för att icke helt och hållet missförstå L.,
det är att hans »lokaltecken» skola själfva vara rent inre,
intensiva eller qvalitativa själstillstånd — förnimmelser eller
känslor, hur man nu hälst vill kalla dem***.
Den röda tråd, som genomgår alla L:s psykologiska
betraktelser rörande rumsåskådningen, det är ju, såsom
tillräckligt torde framgå af det föregående, den tanken, *att
alla rumsförhållanden mellan de utifrån kommande
intrycken »vid dessas öfvergång i själen» måste omsättas i eller
ersättas med brumliga eller intensiva kännetecken och diffe-
* Metaph. s. 548.
** Jmfr ofvan noten s. 476.
*** Metaph. ss. 554, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
