Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSTRUP. 39
lefnadshistoria snart var berättad. Han var son af justeerme-
ster Peder Hostrup och var född den 20 Maj 1818 (sålunda
inemot 30 år yngre än Heiberg och 20 år yngre än Hertz
och Overskou). Hans föräldrahem var tarfligt men lyckligt,
emellertid hade han vid tolf års ålder mist sin far, hade
1837 aflagt studentexamen och 1841 såsom obemedlad upp-
tagits som alumn på »Regensem», en välbekant studentka-
sern i Köpenhamn. Han hade lefvat som glad student och
bl. a. deltagit i studentmötena 1843 till Lund och Upsala,
han var skandinav och vän af politisk frihet. Nu hade han
just nyligen — vid 25 års ålder — aflagt sin teologiska examen
»med bedste characteer», hvarefter han roat sig med att till
eget och kamraters nöje hopskrifva den här stora treakts-
pjesen, för hvilken ridån just nu går upp.
Och ni må tro det är en pjes, som heter duga —
Gienboerne. "Den skildrar för oss både studentlif och spets-
borgarlif och till och med litet grand fantasilif också!
»sGrienboerne» — ett »sangspil» i tre akter — är det
mest pregnanta uttrycket för Hostrups studentikosa skrift-
ställeri. Sjelfva stycket vittnar, liksom flere af Hostrups an-
dra arbeten, om en egendomlig sammansättning af den verk-
liga verlden och fantasiens verld. Man föres in i student-
kretsen på »Regensem, och af dess muntra lif, dess myckna
svrövl och dess friska glädje gifves oss en så åskådlig
bild som man gerna kan önska. En af studenterne, en
riktigt munter »friskfyr» Klint, råkar sammanträffa med »en
skomakare.» Men det är ingen vanlig skomakare, det är
en figur ur fantasiens verld: Jerusalems skomakare, Ahas-
verus, som söker skydd hos Klint, beklagande sig öfver, att
han jagas af alla verldens skalder och att han icke får nå-
gon ro. Det är att märka att just vid denna tid Ahasve-
rus-sagan behandlats af Ingemann, H. C. Andersen och Pa-
ludan-Miäller. Hostrup satiriserar lätt öfver denna Ahas-
verusmani, men utom denna anledning till skämt ger ho-
’: nom Ahasverus en god hjelp for intrigen, ty skomakaren
lånar Klint ett par galoscher, som han sjelf förfärdigat, och
det är sannerligen inga vanliga galoscher — det är »Lyc-
kans galoscher», dem med hvilka man osynlig kan trans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
