Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 HOSTRUP.
konungen, Kristian VIII, och begärt en författning, och hade
icke D. G. Monrad såsom »magister artium» yttrat att »väl
äro studenterne fattige, deras plogar plöja icke jorden, de-
ras snäckor plöja icke hafvet, de hafva ingen kateder, intet
altare, intet domaresäte, men est hafva de, ett är deras, ett
skall ingen makt i verlden kunna fråntaga dem, och det är
— framtiden !» Och de hade rätt, »framtiden» tillhörde dem
i fullaste mening. Den politik, som följdes efter 1848 —
man må nu betrakta den med gillande eller beklagande,
det var framför allt en studentpolitik, det var studenterne
som gingo i spetsen för tidens rörelser och derföre skulle
de också hafva sina skalder. De fingo dem.
Det var en orons och en kampens tid, det var den tid
då Tscherning, Orla Lehmann, Clausen, David, Monrad och
andre verkade för den politiska utvecklingen, då Gold-
schmidts »Korsaren» med sin bakom skämtets mask dolda
hänförelse för friheten sände satirens skarpa pilar åt höger
och venster och då midt bland alla — ensam och stolt,
sjelfständig och otillgänglig — reste sig Sören Kierkegaards
mäktiga gestalt förande idealets talan. Entusiasmen för
»friheten» brann naturligtvis varmast bland de unge och
särskildt bland »Idéens Sönner», bland studenterne. Men
huru mycket man än klagade öfver envåldsmaktens tryck,
just här i studentkretsen njöt man af »friheten i fullt mått.
"Ty der hänförelse för frihet finnes, der finnes den också
sjelf i högre ideel mening, och i en slik frihetsluft var det
godt att dikta, var det lätt att känna sig hänförd. Ty det
var dock ett slägtled, som just för sin idéela »lyftnings»
skull kunde entusiasmera en diktare. Det var, har man
anmärkt, och med fog, icke sådana studenter som fostras i
små städer, der de lätt nog utveckla ett visst studentaristo-
kratiskt öfvermod gentemot de borgerliga yrkerias män:
»Filistrene», »brackorna», ett öfvermod som sjelft är ganska
filiströst, och som ligger fjärran från de af Hostrup skil-
drade studenterne. Nej, här rörde sig studenterne i det
rymliga hufvudstadslifvet, och då de just bildade kärnan af
dess ungdom, var det ju naturligt att i dem skulle alla fri-
hets- och nationalitetskänslor koncentreras såsom genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
