- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1881 /
68

(1880-1890) With: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Literatur - Strindberg, Gillets hemlighet, anm. af Sr.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 LITERA TUR.

den ändelse, som det svenska verbet alltid haft och ännu har
efter I såsom subjekt.
. Men så förträffligt detta stycke än är såsom en handlings-
bild från femtonde seklet, kan det dock svårligen hänföra mäng-
den. Bedan det starkt naturalistiska i stilen med sina bjerta
färger och skarpa motsatser, ehuru det står väl tillsammans.med
den skildrade tidens art, är kanske för många en stötesten. Men
värre är, att då Gillets hemlighet behandlar en sida af medel-
tidens lif, som för de fleste är mindre känd, och såsom ett
drama icke kan med episk bredd måla de yttre förhållandena
inom den tecknade lifssferen, en inledande föreläsning om de
gamla gillena torde för mången vara nödvändig för dess rätta
uppfattning. Men intet konstverk bör redan för sin samtid
tarfva en kommentar. Derför gör Gillets hemlighet i vissa delar
mindre intryck af ett konstverk än af en kulturhistorisk studie
och synes vara diktadt mera för Sveriges häfdaforskare än för
Sveriges folk. Historiska insigter fordras för att fatta äfven de
delar, som borde vara mest lättfattliga. Hvarför språket just i
kärleksscenen mellan Sten och Cecilia får ex så fornartad håll-
ning, väcker i början förvåning. Man finner det naturligt, att
der, om någonstädes, hvarest kärrslans ström går stark och strid,
råmärkena mellan tidehvarfven skulle bortspolas. Men man på-
minner sig Vadstenanunnans ryktbara kärleksbref till sin riddare,
man ser huru skalden derur lånat vändningar och tankar, som
han konstfullt inflätat i dialogen, och man kan glädjas öfver
teckniungens trohet. Cecilia tilltalar Sten: »min aldrabästa amur!»,
det låter kallt och barockt midt i det hjertevarma talet, men
man tänker sig in i den ungdoms själ, som frossade af riddar-
romanernas herrligheter, och uttrycket väcker en hel rad af stäm-
ningar och bilder. Men den, som icke har i sin magt att göra
sådana jemförelser, måste inför dylikt stå handfallen. Han vär-
mes icke af det väna, det synes honom sökt; han lifvas icke af
det komiska, det synes honom tungt. Det är fara att för ho-
nom varder hela dikten lik detta underliga, obegripna utrop.
Men icke dess mindre är Gillets hemlighet det märkligaste
arbete, som på många år gifvits åt den svenska vitterheten. Det
har det äkta diktverkets insegel, att det tål läsas flere gånger.
Dess författare har ärligt kämpat med verkligheten och till gen-
gäld afvunnit henne en rik och saftig poesi. Mycket kan man
hoppas af en skald, som vid så unga år skapat en dikt, vid
hvilken intet annat af vigt är att erinra, än. att hon på grund
af det skildrade verldstillståndets oförenlighet med den valda

konstformen icke är nog allmänfattlig.
Sr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 5 16:39:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1881/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free