Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 DET KRISTNA SAMHÄLLET OCH ROMERSKA STATEN.
främmande äfventyraren efter den andre, än en förryckt
solprest från Syrien, än en f. d. röfvare från Arabien, än
en djuriskt rå goth från Thracien att bestiga Augusti och
Trajani tron. Men ännu farligare var, att den nationella
gudsdyrkan endast med största svårighet kunde hålla sig
vid lif. Det romerska Pantheon hade nämligen till en så-
dan grad blifvit förökadt med österländska gudar. Mi-
thra hade inom vissa kretsar blifvit en farlig rival till
sjelfve Jupiter. Under all den stora religionsblandning, som
häraf uppstod, var kristendomen den enda religion, som
höll sig obesmittad. Redan Alexander Severus, hvilken
liksom sin kusin Heliogabalus var en religionsblandningens
anhängare, hade låtit föreslå de kristne, att staten skulle
officielt erkänna deras Gud, så vida de å sin sida ville
deltaga i de nationella ceremonierna. Denna kompromiss
hade de kristne förkastat. Ännu mindre kunde de sedan
känna sig lockade till någon sådan, då de sågo, att deras
samfund blef allt starkare och starkare ju mera den all
männa religions- och samhällsupplösningen tilltog. De
kristna församlingarna, kringspridda i alla provinser, bildade
ett fast organiseradt samhälle, hvilket styrdes af energiska
biskopar, som kände sig vara uttryck af kraften och styrkan
hos den organiska enhet, som kallades kyrkan.
Såväl mot de öfriga främmande elementen som isyn-
nerhet mot kristendomen uppstod slutligen en stark reak-
tion, hvilken vardt så mycket fatligare, som den erhöll en
energisk ledare i Cajus Messius Quintus Trajanus Decius,
hvilken efter Philippus Arabs’ död i slaget vid Verona vardt
herre öfver romerska riket.
Decii byst på Capitolium visar oss en hög, fårad panna,
ett allvarsamt nästan Dbistert ansigte, hvars drag utvisa
grubbleri, stränghet och energi. Detta öfverensstämmer
också med det vi veta om Decii personlighet. Att åter-
uppväcka den fornromerska strängheten i seder, att åter-
upprätta den nationella religionen och derigenom åter göra
riket mägtigt, så att’ det romerska namnet skulle återfå
sin forna storhet och glans, se der de planer, som han
länge närt. Och nu, sedan han af sine soldater blifvit upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
