Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - Whitney, Språket, dess lif och utveckling, öfvers. af G. Stjernström, anm. af M. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. III
fall äro vi hänvisade till de resultat, hvilka etymologien, veten-
skapen om ordens härledning, lyckats vinna. Afven på denna
väg komma vi till en liknande slutsats. Ordet angaf i allmänhet
äldst någon egenskap, någon sida hos det betecknade, visst icke
alltid den väsentligaste; än mindre gaf det en uttömmande de-
finition eller en fullständig och noggrann beskrifning på saken;
det var muog, att det framhöll något, som dragit till sig upp-
märksamheten hos dem, som hade att meddela sig med hvaran-
dra, så att den tilltalade genom ordet leddes att tänka på det
afsedda föremålet. Det nyssnämda grön står utan tvifvel i sam-
band med gro och betecknade väl äldst något såsom växande;
det kom emellertid att uteslutande användas om den färg, som
växter oftast äga, men som förekommer hos många andra före-
mål. Mer än en gång var det en högst ofullkomlig eller en rent
af oriktig uppfattning, som gaf anledning till valet af uttryck.
Ordet hvalfisk utgår ju från en mycket klumpig och skef före-
ställning om hvad en fisk är; Amerikas urinvånare kallades in-
dianer, emedan verldsdelens upptäckare hyste den falska åsigten,
att det land man funnit vore Indien. — I många fall undandra-
ger sig ett ords ursprungliga betvdelse all forskning. Som all-
män regel kan man emellertid våga säga, att den nuvarande för-
bindelsen mellan tanke och ord är af historisk art, att den beror
på förhållanden under en förfluten tid. Grundbetydelsen råkar
efter regeln snart i glömska och har intet inflytande på ordets
senare användning; det är blott för språkforskaren och kultur-
historikern den är af vigt.. För ordens praktiska brukbarhet är
denna glömska utan tvifvel en afgjord fördel.
Till de anmärkningsvärdaste företeelserna i ett språk höra
de förändringar, som under tidernas lopp inträda deri, och hvilka
så småningom kunna fullkomligt omgestalta det. Det är just de
likheter man tyckt sig finna mellan dessa och lefvande varelsers
utvecklingsgång, som gjort, att åtskilliga forskare betraktat språ-
ket som en naturorganism och talat om ett språkets lif obero-
ende af de talande oeh styrdt af lagar, i hvilka menniskorna ej
kunna ingripa. Att Whitney ej skall kunna godkänna ett sådant
åskådningssätt är lätt att förstå. I sjelfva verket låta de nämda
förändringarna vida enklare förklara sig på annat sätt. Dels är,
enligt Whitney, hvarje tradition i någon mån ofullständig och.
bristfull. Möjligheterna att oriktigt uppfatta och återge det hörda
äro så mycket flere, som språkets inbämtande ej slutar med barna-
åren, utan i viss mening fortgår lifvet igenom. — Vidare är det
i följd af de talandes benägenhet att spara sig ansträngning
mycket vanligt, att ord och former förkortas, äfvensom att ljud
utbytas mot andra, som frambringas på närbeslägtadt sätt, och
hvilka af någon anledning, olika under olika omständigheter, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
