Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Karaktersbilder från Sveriges senaste historia. I. Georg Adlersparre, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karaktersbilder från Sveriges senaste historia.
1. Georg Adlersparre.
På bostället Hofvermo i Jämtland vid stranden af My-
sjön, en åt söder nedträngande vik af Storsjön, föddes
Georg Adlersparre den 28 mars 1760. Den som växer
upp i Jämtland undgår ej intrycken af den natur, som der
omger honom. Öfver allt öppnar sig en fri utsigt öfver
kullriga, skogbevuxna höjder med forsande strömmar i dal-
gångarne, öfver långsträckta sjöar med labyrintiskt sling-
rande vikar och längst bort öfver barrskogens tunga, mörka
massor; öfver alltsammans höja sig majestätiskt vid syn-
kretsens rand de mörkblå, af snöfläckar ibland hvitstrimmiga
fjällen, hvilka, ofta på flere mils afstånd, som lätta moln-
bilder te sig för ögat. Sådan är ock nejden kring Hofver-
mo, der sjöar, sammanhängande med Storsjön utbreda sig
i norr och de väldiga Oviksfjällen höja sig långt bort i
vester. Denna natur, som gör menniskan förtrogen med
det allvarliga och storslagna, ter sig dock ej hård och
frånstötande; sjelfva fjällen äro klädda med gräs och ljung,
på åsarnes sluttningar breda sig ljufliga blomsterängar och
kring Storsjöns vikar gå täcka, fruktbara stränder. Sjelfva
den kalla vinterdagen, då allt glittrar af snö och rimfrost,
sprider öfver nejderna ett mildt skimmer af obeskriflig
glans. Den tunnsådda befolkningen, här och der samman-
trängd i små bylag, lefver isolerad, omgifven af vida obyg-
der, der ödemarkens tystnad råder. Sluten inom sig sjelf,
lugn, allvarlig och drömmande, bär den högväxte, kraftigt
danade jämtländingen prägeln af en sinnets ro, som ej för-
spridts i det rörliga menniskolifvets äflan och trängsel. Det
Ny Sv. Tidskr. III. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
