Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Några iakttagelser med anledning af den nynorska språkrörelsen, betraktad från svensk synpunkt, I. II, af R. Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 DEN NYNORSKA SPRÅKRÖRELSEN FRÅN SVENSK SYNPUNKT.
mänhet ej afsett annat än att åvägabringa en viss öfver-
ensstämmelse i användandet af principer, hvilka redan förut.
teoretiskt förefunnits i alla tre språken (såsom t. ex. det
föreslagna användandet af v i slutet af ord och emellan
vokaler i st. f. f och fv, af & i st. f. ä, af å i st. f. aa,
af små begynnelsebokstäfver i nomina appellativa o. d.),
men de hafva ej sträckt sig till språkets konstitutiva de-
lar: ljudläran, ordböjningen, ordfogningen och ordförrådet.
Det är dessa sistnämnda, sådana de gestalta sig i nynor-
skan, som vi här hafva för afsigt att göra till föremål för
en granskning från svensk synpunkt. |
Först är då nödigt att gå något tillbaka i tiden för
att angifva och motivera det norska språkets ståndpunkt
vid tiden för det nationella arbetets begynnelse.
Den domning, under hvilken den norska nationen
för flere århundraden var hemfallen och under hvars tid
den danska (och väl äfven den svenska) maktlystnaden fritt
dref sitt spel, systematiskt undertryckande allt, som kunde
kallas yttring af själfständighet, hade sin grund i det poli-
tiska system, som infördes af den norske konungen Sverre
(1184—1202) och sedermera i hans anda utvecklades af
Håkon den gamle (1217—1263) samt dennes närmaste ef-
terträdare. Genom de af desse konungar påbudna refor-
merna och deras följder trampades den i Norge urgamla
folkfriheten, eller snarare folkmyndigheten, så småningom,
men med oblidkelig nödvändighet till döds, under det att
samtidigt de blodiga tronkrigen reducerade de gamla mäk-
tiga. ätterna, hvilkas stolta höfdingar städse fört folkets
talan emot konungamakten. Sedan den nationella kraften
på detta sätt var bruten, försjönk det norska folket små-
ningom i en dvala, hvilken under kalmarunionens och det
därpå följande danska enväldets tider blef allt djupare.
Norge blef en provins under ett främmande land (låt vara
ett stambefryndadt), hvars kulturförhållanden, politiska insti-
tutioner och språk under tidernas lopp tagit en utveckling,
vida skild från den, som af gammalt haft sitt bo mellan
Norges fjäll. Ingen Håkon Jarl höjde längre sin stämma
till den inhemska frihetens försvar, intet försök gjordes att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
