Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 DEN NYNOBSKA SPRÅKRÖRELSEN FRÅN SVENSK SYNPUNKT.
varit af stort gagn äfven vid utarbetandet af närvarande upp-
sats.) Men — hvad danskarne förlorat på norrmännen, det
hafva svenskarne vunnit. Nynorskan skattar härvid endast åt
ett förhällande, som egde rum redan innan det danska infly-
tandet började göra sig gällande. Det torde nemligen vara
en känd sak, att språken på bägge sidor om Kölen under
den senare medeltiden voro så lika, att man i Norge obehin-
dradt använde svensk uppbyggelselitteratur, hvaraf en god del
afskrefs i de norska birgittinerklostren. Blott ett och annat
ord ändrades vid afskrifningen, men texten i sin helhet var den
svenska. Äfven mellan flere norska bygdemål och svenskan
har sedan långliga tider rådt en påfallande likhet. Ett par exem-
pel på öfverensstämmelsen i detta hänseende kunna vi ej
underlåta att meddela. Kristofer Janson berättade för några
år sedan i ett föredrag om målsträfvet följande om en gam-
mal qvinna i Sogn, hvilken han funnit läsande Rosenius på
svenska. Hon sade sig ej kunna begripa, hvarför man öf-
versatte andaktsböcker från svenska till danska (dansk-
norska), något hvarigenom de förlorade all sin must. Det sven-
ska språket vore nemligen i hennes tycke långt kraftigare
och hjertligare och dertill lätt att förstå. (Jfr nämnde förf:s
»Hvad vi Maalstrevere vil, og hvorfor vi vil detx, s. 30 f.).
Man har äfven haft exempel på, att svenskar med fram-
gång på grund af likheten i ordförrådet, anlitats såsom tol-
kar emellan Kristianiabor och gudbrandsdalska bönder. I
Danmark händer det ej sällan, att norrmän för sitt tungo-
mål blifva tagna för svenskar”, något som åter en svensk
har mycket svårt att fatta. Denna förvexling visar bättre
än något annat den naturliga frändskapen, särskildt i afse-
ende på tonfall och accentueringslagar, mellan de tvänne
språken å ömse sidor om Kölen.
II.
Likheten och olikheten mellan tvenne språk samt
möjligheten för begge att tjena såsom andligt samfärdsme-
+ »Det er en bekjendt sag, at danskerne tage nordmendene for sven-
sker». (7. Storm, »Om tonefaldet» etc., i Kristiania Vidensk. selsk. for-
handl. 1874.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
