Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några iakttagelser med anledning af den nynorska språkrörelsen, betraktad från svensk synpunkt (forts.), af R. Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYNORSKA SPRÅKRÖRELSEN FRÅN SVENSK SYNPUNKT. 201
håll, så nemligen, att danskan har faelleskön, der norskan
(merendels ledsagad af svenskan) har neutrum. Sålunda
heter det t. ex. på norska (och svenska): eZ rus, eZ hinder,
et snöre, ef regn, et trold (sv. troll) o. s. v., medan det
danska språkbruket fordrar: ex rus, ex hinder, ex snöre o.
s. v., alla af felleskön. Något, som ytterligare ökar genus-
oredan i danskan, är, att sammansatta ord ej alltid behålla
det enkla ordets kön. Sålunda heter det ex ferd, men et
folkeferd, ez gjenferd, hvilka bägge i norskan äro af fxel-
leskön liksom det enkla ordet. Danskarne säga en stav,
ex leg, men eZ bogstav, et strengeleg (strängaspel), norr-
männen åter ex bokstav, ex strenglek, liksom bruket är i
fornspråket och i svenskan. Den känsla för det gramma-
tiska könet, som, nedärfd från förfäderna, lefver hos det
norska folket, vinner alltmera fält äfven hos de bildade
klasserna och har från dem redan inträngt i litteraturen.
Skriftspråket följer härvidlag i de flesta fall de traditioner,
som fornspråket skapat, eller med andra ord rent nordiska
lagar, och häruti har man ock förklaringen till öfverens-
stämmelsen i genus mellan norskan och svenskan (se
exemplen här ofvan), under det att danskan — hvars gram-
matik mera än de öfriga skandiska språkens påverkats af
den tyska grammatikens lagar — gått sina egna vägar.
I afseende på substantivens 2n2x2erus råder en lika ge-
nomgående skilnad mellan nynorskan och danskan som i
afseende på genus. I danskan är pluraländelsen -e eller
-(e)r. Ursprungligen var -e ändelsen för mask. och -(e)r för
fem., hvaremot neutra enligt regeln voro lika i sing. och
plur. (så ännu i midten af 1600-talet). Men med tiden in-
trädde, till följd af han- och honkönets sammanblandning i
felleskönet, en stor förvirring i pluraländelsernas användan-
de, hvilken ännu fortfar. Så t. ex. få många fem. ord i
plur. ändelsen -e (t. ex. elve, gange, grave, senge), medan
å andra sidan -(e)y insmugit sig som ändelse äfven i åt-
skilliga mask. (t. ex. hövdinger, hedninger), hvarförutom:
neutra ej sällan få -e eller -(e) (så t. ex. lande, huse; ebler,;
treex). I några neutra finnes den rigtiga pluralformen (=
sing.) vid sidan af en på -e (t. ex. forslag och -e, forhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
