Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några iakttagelser med anledning af den nynorska språkrörelsen, betraktad från svensk synpunkt (forts.), af R. Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 DEN NYNORSKA SPRÅKRÖRELSEN FRÅN SVENSK SYNPUNKT.
de — deres. Det förra uttryckssättet förekommer redan
hos Holberg (»de bere sådant om sx hals,) och har af
"dansken Molbech framhållits såsom norvegism. — I st. f.
det danska bruket: »det er mig, dig, hende» tala och skrifva
norrmännen, öfverensstämmande med det svenska bruket:
»det er jeg, du, kun». Också i detta fall skref redan Hol-
berg som våra dagars norrmän. — Användningen af pro-
nomen det i norskan (ade? var en gang, »det gives» o. s. v.),
der danskan har adv. der (»der var engang» o. s. v.) går
jemnsides med bruket i rikssvenskan (2det var en gång»).
Såsom ett fall, der norskan är mera nordisk än både sven-
skan och danskan, kan anföras bruket af pron. ex såsom
subj. De bägge senare språken hafva här det från tyskan
lånade man. Dock återfinna vi ex i bet. man i svenska
munarter, t. ex. »nu ska’ en tro...», »en kan väl inte sörja
sig till döds heller» o. s. v. — De relativa pronomina
Avilken, hvem äro knappast i bruk i norska folkspråken och
’mycket ringa i skriftspråket, der detta vill vara rent. I
stället för dessa, som, tack vare det tyska mönstret, skjutit
fart i danskan och svenskan, nyttjas i norskan heldre so,
der. Denna till utseendet obetydliga egenhet bidrager dock
genom sin koncisa kraft att gifva den norska satsbygna-
den en viss särskild färg. »Som han reiste med» är onek-
ligen mindre långsläpigt och färglöst än: »med hvilke han
reiste. Flere af Norges nyare författare hafva också
genomgående afsvurit bruket af hvilken, hvem såsom
relativ.
LJ
& sk
Den vigtiga del af språkläran, som handlar om verbet,
företer vid en jemförelse mellan de tre nordiska kultursprå-
ken åtskilliga punkter af intresse. De starka verben äro,
såsom man kan vänta af ett språk, hvilket hemtar sin för-
nämsta näring ur dialekterna, lifskraftigare i norskan än i
danskan och rikssvenskan. Sålunda har norskan: jog (jemte
fjagede), grov (jemte gravede), kug (och kuggede), brandt
(da. brendte), drap (da. drebte) m. fl. I detta fall närmar
sig norskan mera till svenska dialekter än till högspråket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
