- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1881 /
206

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206 DEN NYNORSKA SPRÅKRÖRELSEN FRÅN SVENSK SYNPUNKT.

och allmänt spridda verk. I detta, liksom i åtskilliga andra fall
pekar den norska språkutvecklingen hän till det mål, till
hvilket äfven vi en gång måste komma, ehuru det ännu är
aflägset. I Norge hafva mer än hos oss de yttre omstän-
digheterna, i främsta rummet den agitation, som de på se-
nare tiden inträffade sammandrabbningarna mellan de mot-
satta åsigternas förfäktare framkallat, påskyndat rörelsen och
föranledt förnuftiga grundsatsers allmännare tillämpning.
Innan vi lemna verbet, förtjena ännu ett par anknyt- :
ningspunkter mellan nynorskan och svenskan att anmärkas.
Bägge dessa språk tyckas föredraga den med hjelpverb-
omskrifna passivformen (no. bliver, vorder, er; sv. blifver,
varder), — hvilken äfven i det fornnord. språket hade fö-
reträde — framför den ursprungligen reflexiva formen på
-s. Denna: senare har troligen genom bokspråket blifvit
spridd i Norge. Både norskan och svenskan hafva dess-
utom större lätthet än danskan att bilda passiva verb på
-ne, -na, t. ex. no. klarne, kålne (sv. kallna), kvikne, mjuk-
ne, stilne, tystne, veikne (sv. vekna), hvilka danskan måste
uttrycka genom omskrifningar: blive klar, kold, oplives, tabe
sin hårdhed o. s. v. Äfven deri öfverensstämma norskan
och svenskan, att. bägge såsom hjelpverb för neutrala verb
och deponentia enligt regeln använda Aa7 (något som redan
hos Holberg är karakteristiskt och af danskar anmärkts
såsom språkfel), hvaremot danskan, till följd af tyskt infly-
tande, använder er, t. ex. da. »jeg ex truffen sammen med
ham», no. »jeg kar truffet sammen m. h.>; da. »det er lyk-
kedesa, no. »det Aar 1», da. »han ex trivedes», no. »han kar
tr.» O. S. Vv.
Dessa äro, om vi hålla oss till grammatiken, i korthet
de väsentligaste punkterna, inom hvilka en, ofta mycket
nära, Öfverensstämmelse mellan de tvenne nordskandiska
språken låter uppvisa sig, medan det sydskandiska står på
en annan, från bägge afvikande ståndpunkt. I många fall
är, genom tillämpning af danska rättskrifningslågar på nor-
ska litteraturen samt till följd af en på många håll öfver-
drifven fruktan för »norvegismer», den faktiska skilnaden
mellan danskan och norskan mer eller mindre maskerad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:22:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1881/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free