Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Evig osalighet eller alltings återställelse, af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 EVIG OSALIGHET ELLER ALLTINGS ÅTERSTÄLLELSE.
den, som fått blicken öppen för lifvets allvar och helgden
af de kraf, det ställer på menniskan, icke länge behöfva
tveka i valet af svar. Obetingadt skall han ansluta sig till
det senare alternativet, obetingadt skall han säga, att men-
niskas tillstånd efter döden är beroende af den sinnesbe-
skaffenhet, i hvilken hon lemnade det jordiska. Döden är en
ofri akt, den innebär icke viljans, icke sinnelagets förändring.
Den onda viljan måste vidare äfven i ett kommande lif vara
ett ondt, och väl kunna vi påstå, att, om det nya lifvet till
sjelfva sin form är, ett högre och fullkomligare lif, så skall
den disharmoni, som ligger i den onda viljan sjelf, i bort-
stötande af den gudomliga kärleken, der kännas så mycket
djupare. Någon salighet är i det kommande lifvet lika så
litet som här på jorden möjlig, utan omvändelse och bätt-
ring, ty saligheten är den goda viljan sjelf.
Men, frågar man vidare, är då det onda, som på
detta sätt inträder i eller, om vi så få uttrycka oss, med-
föres till det kommande lifvet, är detta onda derför oförbät-
terligt? Är menniskans öde i dödsstunden för all evighet
afgjordt? Förhastadt vore det att draga en sådan slutsats.
Vår erfarenhet talar med bestämdhet deremot. Många, ja
de flesta menniskor, äfven bland de jemförelsevis få, som
uppnått mogen ålder inom ett civiliseradt, kristet folk —
för att ej tala om de millioner, med hvilka detta ej är fal-
let — hafva aldrig intill sin lefnads sista stund kommit till
den ståndpunkt att de med verkligt ansvar kunna vare
sig antaga eller stöta ifrån sig lifvet i Gud, och säger man,
att alla, som här icke gjort det förra, skulle gå evigt för-
lorade, så hyllar man i sjelfva verket en fullständig prede-
stinationslära, oförenlig med en rättvis verldsordning. Vill
man, trogen lutherska kyrkans principer, förkasta en sådan
lära såsom hädisk, så måste man ock erkänna, att möjlighet
till omvändelse efter döden efter regeln står menniskan
öppen, en lära, mot hvilken, efter hvad vi längre fram få
tillfälle att anmärka, ej ett enda, vare sig bibliskt-exegetiskt,
dogmatiskt, filosofiskt eller ens lutherskt konfessiönellt !) skäl
kan anföras.
!) Jmf. Lutherska kyrkans Bekännelse af Gottfrid Billing, pag. 562—3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
