Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Evig osalighet eller alltings återställelse, af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 EVIG OSALIGHET ELLER ALLTINGS ÅTERSTÄLLELSE.
finna vi i det hela oberörd af Boströms argumentation —
och dock är det väl så och ej som en följd af Guds häm-
nande, i hämden svalkade vrede som de upplystare bland
vår kyrkas målsmän nu mera tänka sig den eviga osa-
ligheten. | |
Härvid skulle dock med fog en anmärkning kunna gö-
ras Om menniskan har sitt sanna väsende i Gud, huru
är det möjligt, att ett stadium för henne inträffade, då det
blefve henne omöjligt att bringa till verklighet för sig sjelf,
hvad hon dock till sitt egentliga väsende är? Härvid må
dock först och främst anmärkas, att häraf ej följer, att hon
ej faktiskt kan underlåta att göra detta, på sin höjd, att
det för henne aldrig kan blifva omöjligt att i framtiden
göra det. Men jemväl denna sistnämda slutsats synes oss
temligen förhastad. Åtminstone låter det tänka sig, att
ondskan så djupt ingripit i menniskans subjektivt personliga
lif, att omvändelse för detta lif, sådant det faktiskt är för han-
den, vore i det närmaste likbetydande med förintelse. Man
måste i alla händelser resonnera med ytterlig varsamhet om
dessa ämnen, enär de röra sig omkring förhållanden, som
för oss äro i det allra närmaste fullkomligt obekanta.
2. En evig osalighet är omöjlig. »Jag önskade mig
sjelf förbannad vara från Kristus för mina bröders skull,
mina fränder efter köttet, hvilka äro Israeliter». I dessa
djupt rörande ord, dem vi läsa i Rom. 9: 3, uttalar aposte-
len Paulus sin djupa förtviflan öfver den religiösa förhär-
delse, som på hans tid rådde bland flertalet af det judiska
folkets medlemmar. Erkänner man, hvilket man väl näp-
peligen kan underlåta att göra, dessa ord, med all sin
styrka, allt sitt skenbart paradoxa innehåll, vara ett uttryck
för en verkligt kristlig sinnesförfattning, så ligger visserli-
gen, häri icke det obetydligaste beviset för att en sådan
sinnesförfattning, der hon framträder i hela sitt djup, måste
leda till hoppet om en alltings återställelse. Man talar i
våra dagar mycket om det organiska sammanhanget inom
menskligheten. Mycket återstår dock ännu, innan detta
sammanhang blir i sitt tillbörliga djup verkligen upplefdt
och klart fattadt, som ett i ordets fullaste bemärkelse per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
