Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - De missnöjda i Ryssland, af Efil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att blott taga sådana med i räkningen om hvilkas sanning
jag är öfvertygad,
Det är mycket vanligt att framställa den revolutionära
rörelsen i Ryssland som en följd af lifegenskapens
upphäfvande, och denna sammanställning göres icke blott af dem,
som anse denna åtgärd hafva varit ett missgrepp, utan
också af många liberala, som med det lifligaste bifall hafva
helsat denna akt af menniskokärlek och en rättvis politik.
Många af de senare gå till och med så långt, att de sätta
i fråga, huru vida icke det ryska folket ännu var omoget
för en reform, som kanske mera betingades af en
öfverdrifven generositet hos kejsaren och hos den bildade
klassen än af ett verkligt behof hos massorna.
De som hysa dessa retrospektiva betänkligheter,
glömma två omständigheter. Först och främst har icke
lifegenskapen varit ett urgammalt element i Rysslands historia,
utan har utvecklat sig under de senaste århundradena, och
först af Peter den Store och Katarina II blifvit fullt
organiserad. Skulle då det ryska folket i våra dagar vara
mindre moget för den personliga friheten än det var för
århundraden sedan? För det andra, huru bedöma behofvet
af frihet hos en hjord af lifegne, som aldrig blir tillfrågad
om sin åsigt i detta fall, för hvilken begreppet af personlig
sjelfbestämmelse är helt och hållet ffrämmande, och som
blott förstår att skilja mellan god och dålig behandling?
Det finnes reformer som kunna vara tidsenliga eller icke,
men afskaffandet af en orättvisa kan icke komma för tidigt.
Den nihilistiska rörelsens inträffande så nära efter
böndernas befrielse är, derom är jag öfvertygad, en ren
tillfällighet — eller rättare, om det består ett sammanhang
mellan dessa båda fakta, så är detta ett helt annat än ett
förhållande af orsak och verkan. Båda äro tvärt om betingade
af samma allmänna inflytanden, som utöfva sin
oemotståndliga magt och skjuta äfven den tunga och trögt arbetande
ryska samhällskroppen framåt mot förbättrade statsformer
och lyckligare lefnadsvilkor. Det kan förefalla oss i detta
ögonblick motbjudande att nödgas spåra ett gemensamt
ursprung för de storsinta idéer som i Alexander II:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
