Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 KARAEKTERSBILDER FRÅN SVERIGES SENASTE HISTORIA.
sig mot en stor och väl sammanknuten aristokratisk liga».
Dertill kom nu, att Grevesmöhlen egde obestridligen vid-
sträckta insigter, besatt mycken personkännedom samt var
väl hemmastadd med vårt samhälles juridiska och admini-
strativa former. Detta gjorde, att man gerna frågade ho-
nom till råds och fäste vigt vid hans mening. Visserligen
var han något för mer än en »pöbelsofist».
Grevesmöhlens bearbetning, utförd på hans egendom-
liga och föga grannlaga sätt, gjorde på bondeståndet afsedd
verkan. Icke fingo bönderna just någon fullständig upp-
lysning om den person, som skulle väljas. »Ponte Corvo
vilja vi inte ha, men marskalk Bernadotte, det lär vara en
bra karl, det», menade de. Men saken gick i alla fall fram.
En mörk episod från denna riksdag är förföljelsen mot
Oxelberg. Dennes i hufvudsak välgrundade, fast i formen
just icke lena memorial mot magasinsstyrelsen är nog skrif-
vet af honom sjelf, men det är icke osannolikt att Greves-
möhlen biträdt med upplysningar och argumenter. Han bru-
kade dock dervid stor försigtighet för att ej råka illa ut
hos sina nya förnäma gynnare. Skjöldebrand skref (den 17
sept.) till Engeström: »Jag är mycket förargad öfver Oxel-
bergska historien; men det, som roar mig, var, att Greves-
möhlen, som jag ämnade förebrå att ej hafva hindrat så-
dant, kom och beskärmade sig grufligt deröfver, innan jag
hann säga ett ord.» Det påföljande åtalet mot Oxelberg
och hvad derpå följde var från Järtas sida ett bakslag mot
Mannerheimarne och väl äfven mot deras forne fruktade
polischef.
Grevesmöhlen hörde från början till Karl Johans var-
maste vänner och beundrare. Sjelf synes Karl Johan icke
varit känslolös för den tjenst, som Grevesmöhlen gjort
vid valriksdagen, icke heller ringaktat hans användbarhet
och förmåga. Om också icke kronprinsen väntat att i öf-
verdirektören finna en svensk Fouché, så var han dock
ingalunda blind för »den högre polisens» gagn, ej heller var
han obenägen att betjena sig af den samma. Som rapportör
och opinionens bearbetare var också Grevesmöhlen genast
färdig att betjena Karl Johan; han gjorde också ingen hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
