Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Stat och kyrka i deras inbördes förhållande, af Fredrik Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAT OCH KYRKA I DERAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDE. 341.
Några skola helt visst här genast vara till hands med
det svaret: staten gör bäst uti att i detta afseende ingen-
ting göra; må han blott lemna obegränsad yttrande- och
handlingsfrihet åt de olika kyrkosamfund och sektbildningar,
som redan uppstått eller komma att uppstå inom hans område,
må han låta dem hvar för sig ordna sina förhållanden, såsom
dem för godt synes, och de skola alla genom sin inbördes
täflan veta att göra hvarje statens åtgärd för folkets religiösa
uppfostran obehöflig. Med ett ord, man betackar sig i de
religiösa samfundens egna förmenta intressen för hvarje
skydd af, hvarje förbindelse med det borgerliga samfundet.
Vi vilja till en början se bort från de inkast, hvilka i
fråga om flertalet af våra europeiska samhällen, och bland
dem vårt eget, från synpunkten af det egna folkets histo-
riska utveckling med all rätt kunna göras emot en slik
tankegång. Men vi fråga helt ärligt: skulle verkligen den
här förordade kyrkosamfundens konkurrens med ty åtföl-
jande »bellum omnium inter omnes> på det religiösa om-
rådet kunna vara det önskningsmål, för hvars uppnående sta-
ten borde känna sig uppfordrad att bana vägen? Vi fråga
vidare: kunna icke hvarje kyrkosamfunds medlemmar hafva
rätt att fordra af staten att äfven på det religiösa området
få åtnjuta det skydd, som allena fredar dem för ett oförsynt
proselytmakeri från andra religionssamfunds sida? Och huru
skulle åter staten kunna lemna dem detta väl behöfliga
skydd, derest det en gång för alla vore honom förmenadt
att taga någon befattning med de kyrkliga förhållandenas
ordnande? Vi fråga än mer: kan det månne för den stat,
som känner och erkänner religionens ofantliga inflytande
på ett folks hela tänkesätt och lif, vara en så likgiltig sak,
hvilka de äro, och för hvilka syften de verka, som taga
ledningen af folkets, det i så vidsträckt mån omyndiga och
lätt på afvägar förda folkets religiösa angelägenheter om
hand, att han frivilligt skulle frånsäga sig hvarje uppsigt
öfver dem; och deras förfarande? Vi fråga slutligen: huru
skall staten å sin .sida kunna värna sin sjelfständighet, derest
under en sådan oinskränkt frihets regemente en hersklysten
och med herskarkraft utrustad kyrka, såsom exempelvis den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
