Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALRÄTTEN TILL ANDRA KAMMAREN. 361
medborgareklasser såsom sådana uteslutas från ifrågavarande
rättighet. — — — Då för öfrigt det ena yrket icke bör
mera än det andra berättiga till andel i lagstiftningen, synas
skattebidragen till staten vara den bästa gemensamma mått-
stocken för bestämmandet af den gräns, nedom hvilken val-
rätten till riksdagsman ej må sträckas«.
Penningen var också i sjelfva verket den enda antag-
liga mätare af den politiska mognaden hos folket, som åter-
stod för riksdagsordningens stiftare, sedan de öfriga blifvit
förkastade. Orsaken hvarför den dertill antogs må inga-
lunda sökas deri, att man ville ställa penningvärdet högre
än menniskovärdet — en uppfattning, som är ganska allmän
inom de djupa leden, och som der väckt en liflig harm,
hvilken vore fullt berättigad, i fall förutsättningen vore
rigtig — ej ens deri, att man ansåg det förra såsom den
bästa möjliga måttstock på det senare; utan man ansåg, att
förmögenheten skulle utgöra den säkraste eller i alla hän-
delser den lättast tillgängliga mätaren af de intressen, hvarje
medborgare har att inom samhället bevaka. Denna mått-
stock är visserligen ingalunda den bästa man kunde önska
sig, men lär väl i brist på bättre få göra tjenst, till dess en
lämpligare blifvit funnen.
Skall nu förmögenheten tjena som grund för politiska
rättigheter, bör emellertid afseende fästas ej blott vid dess
storlek, utan äfven vid den säkerhet, hvarmed egaren inne-
har den samma, och den tryggade ställning i samhället, den
kan förläna honom, samt hans deremot svarande större eller
mindre intresse i samhällets bestånd och välgång. För den
skull ansåg man sig kunna utsträcka rösträtten för fastighets-
ägare så långt som till 1,000 kronors värde, medan man för
arrendator ej vågade gå lägre än till 6,000 kronors värde,
och dessutom af dem fordrade den tryggare besittningsrätt,
som åtföljer en arrendetid af minst fem år, samt för öfriga
samhällsklasser trodde sig böra fordra minst 800 kronors
årlig inkomst. Hade deremot en viss för alla lika skatt till
staten, t. ex. 5 kronors bevillning, gjorts till vilkor för val-
rätt, så skulle väl census för inkomst blifvit den samma
som nu; men egare af jord under 16,700 eller annan fastig-
het under 10,000 kronors värde skulle ej fått rösträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
