Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ROMANENS URSPRUNG OCH ÄLDSTA FORMER. 373
är helt och hållet tidlös. Ty samma saga förekommer hos andra:
författare, t. ex. hos Ovidius, under andra namn och med åt-
skilliga förändringar.
Detta beträffande materialet. Hvad åter ramen kring det
hela och grupperingen af sagorna beträffar, så varierades dessa
hos de olika författarne på det mest olika sätt. Så lät Alexan-
der från Aetolien i sin dikt »Apollo» denne gud spådomsvis förut-
säga alla de historier, som i samlingen berättas. Somliga skal-
der förbinda sina sagor endast helt lösligen genom ett »eller som»,
under det andra förstodo att med en konst, närmande sig Boc-
cacios och de italienske novellisternas, bringa sitt verk till en
enhet.
"Den ymnigaste källan för tidens diktning voro de historiske
och antiqvariske samlarnes skrifter. Desse vandrade omkring, till-
varatogo och nedskrefvo lokallegender och allahanda sällsamheter,
som stodo i förbindelse med folkets seder och lokala egendom-
ligheter. Att skalderne verkligen flitigt begagnade dessa källor,
derpå hafva vi ett förträffligt bevis i Parthenios’ lilla skrift »Owm
kärleksäfventyr»s. Detta verk är en samling af erotiska sagor,
hemtade ur historikernas och antiqvariernas skrifter, till poetiskt
bruk reducerade till korta excerpter. Man har brukat ställa detta
lilla arbete i spetsen för de grekiska kärleksromanerna. Snarare
bör det betraktas såsom tillhörande de nu behandlade erotiska
berättelserna, men det ger oss tillika mer än något annat arbete
en inblick i sammanhanget mellan dessa båda hvarandra följande
-konstarter. Ty i sjelfva verket måste man, oaktadt all olikhet i
både form och innehåll, betrakta de ifrågavarande erotiska berät-
telserna såsom förelöpare till de senare sofistiska romanerna, och
denna deras likhet blir ännu tydligare vid en jemförelse med
den klassiska tidens poesi.
Öfverallt iakttager man den företeelsen, att poesien i ett
visst skede af sin utveckling öfvergår från en eldig ungdoms
lifliga kraftyttringar till ett lugnare och subjektivare lif. Efter
storartade skildringar af heroiska händelser drager den sig till-
baka inom en trängre krets af innerliga känslostämningar; den
öfvergår från ett heroiskt till ett idylliskt lif med dess hufvud-
sakliga ämne: kärleken. Detta var just fallet med den grekiska
poesien under den hellenistiska tiden, och ur förbindelsen mellan
idylliska tendenser och gammalmytiska ämnen förklarar sig dess
dåvarande karakter. Det är icke mera gerningen utan känslan och
passionen, hvilka utgöra dess väsen, och med rätta kan man kalla
den sentimental. Och denna öfvergång från handlingens till
känslans poesi får ej tillskrifvas enskilda skalders inverkan, utan
den inträder ovilkorligt då folkets kultur såsom här börjar luta
till öfvermognad, der menniskorna längta till hvila.
LÅ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
