Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Literatur - Ekelund, Om Eden, särskildt som obligatorisk. Dess berättigande från christlig synpunkt m. m., af L. H. Å. - Beaumarchais, Figaros bröllop eller den lustiga dagen, öfvers. af I. Lundström, anm. af J. A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 397
fram. Afslutadt är väl ännu ej detta arbete, men i mån af dess
fortgång skall det allt klarare visa sig, huru oförenlig med kri-
stendomens väsen, likasom med dess bokstaf hvarje förpantning
af saligheten är.
Och hvad i allmänhet historiens vitnesbörd på det religiösa,
likasom på andra områden beträffar, så kan derom intet bättre
sägas än Geijers ord, att ban genom historiska studier kommit
ifrån det historiska skolan. Det gifves ingenting, som historien
tydligare lär, än att en historiskt gifven form af menskligt lif
såsom sådan ej har annan helgd än just en historisk, en giltig-
bet för viesa tider och förhållanden. Må derföre Luther och
kyrkofäderna om eden säga hvad helst de vilja. Äfven med af-
seende på dem och äfven till vår tids menniskor säger kristen-
domens stiftare: »Åt de gamle är sagdt: Du skall icke svärja
falskt, utan du skulle hålla de eder, du svurit Herren; men jag
säger Eder: Svärjen icke alls».
L. H. Å.
Figaros bröllop eller den lustiga dagen, Komedi i 5 akter af
Caron de Beaumarchais, fri öfversättning af Isidor Lundström.
Med två musikbilagor af Ivar Hallström. Stockholm, Jos.
Seligmann & C:is förlag. |
Som bekant upptogs å Dramatiska teatern under föregående
spelår Beaumarchais’ verldsberömda mästerverk, som då i tjugu
år varit försvunnet från hufvudstadens scener. En följd af goda
hus belönade upptagandet och oaktadt utförandet ej motsvarade
de förväntningar, man derom gjort sig, då flere af våra främsta
sceniska artister återgåfvo hufvudrollerna, följde publiken i lif-
ligaste stämning de af en yster glädtighet och outtömlig qvick-
het flödaude scenerna, hvilka dertill kryddas af en satir, som
ännu har lång tid igen, innan den kan sägas blifva föråldrad.
Hufvudstadstidningarne innehöllo långa redogörelser öfver den
snillrika komediens estetiska och historiska betydelse och det
märkvärdiga intrigspel som först måste utageras innan den första
gången kunde blifva uppförd i Paris, med mera, om hvilket allt
vi sålunda ej anse oss behöfva å nyo erinra, då vi nu gå att
yttra några ord om den öfversättning som af Dramatiska teatern
begagnades och hvilken kort tid efter styckets upptagande blef
synlig i bokhandeln.
De mångahanda svårigheter, som äro förknippade med en
öfverflyttning till vårt språk af ett arbete sådant som Le mariage
de Figaro, ligga för öppen dag. Det franska originalets »nästan
öfverallt epigrammatiskt sedliga form», för att begagna öfversät-
tarens ord, och dess oefterhärmligt lediga elegans i språkbehand-
lingen göra en efterbildning i ett språk, som i dessa afseenden
Ny Sv. Tidskr. VI. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
