Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till Carl Snoilskys skaldeporträtt, af J. A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL CARL SNOILSKYS SKALDEPORTBÄTT. ’ 447
AJ
deu med skaldens klara inspirerade öga och ej med verldsman-
nens kyliga blick och rynkade panna. Men de flyktande årens
erfarenheter undgå ej att mägtigt inverka på enhvar och i syn-
nerhet synas de inre erfarenheterna varit af största betydelse vid
utvecklingen af denne skalds själslif. Vi återfinna samma origi-
nalitet, samma säkerhet i formgifningen och glans i koloriten”
endast ännu högre utvecklade, som tjusat ose i de tidigare dik-
. terna, men den ungdomliga lifligheten har naturligt nog bytts i
ett manligt lugn, utan att känslans friskhet derigenom lidit nå-
gon skada och, hvad som mer torde förvåna, sensualisten har
blifvit utpreglad idealist. Ett drag af idealism har väl alltid
genomgått Snoilskys diktning, och för de mera skarpsynte låter
det sig väl ej helt och hållet fördöljas ens i de nyssnämnda son-
netterna, men det var för ingen del ett hufvuddrag hos skalden
och kuude väl snarast betraktas som en halft omedveten yttring
af den äkta konstnärsande, som bodde i honom. Det har också
med allt skäl anmärkts, att Snoilsky, trots sin utpregladt reali-
stiska föresats att sjunga endast, hvad han fått pröfva »med sina
sinnen, de sunda fem», likväl aldrig ens i sin Sturm- und Drang-
period öfverskridit gränsen, der realismen utwynnari naturalism.
Realist är Snoilsky fortfarande, men man kunde af hans föregå-
ende diktning föga sluta sig till, att han i ett senare skede
skulle, såsom nu visat sig vara händelsen, låta denna realism
genomträngas och förklaras af den ädlaste idealism och derige-
nom inskrifva sitt namn bland den svenska vitterhetens i konst-
närligt hänseende mest genombildade stormän. Innerliga toner
hade man äfven förut hört från Snoilskys lyra; men att han
skulle vara mägtig att måla för oss dessa perspektiv, som leda
blicken in i oändliga rymder, och att låta oss skåda dessa djupa
afspeglingar af känslolifvets tysta, fördolda verld, det hade man
ej trott och det öfverraskade. Det är väl öfverflödigt att tillägga,
då det gäller denne skald, att dessa stora verkningar åstadkom-
mas utan ringaste tillsats af någon falsk sentimentalitet eller
tomt ordprål utan inre kärna. Snoilsky är vida höjd öfver så-
dant. Den beundransvärda koncentrationen i hans dikter är ock
en egenskap, som minst bör glömmas, då det gäller att angifva
orsakerna till den gripande verkan de utöfva på läsarens själ.
Här är ej ett ord för mycket, ej ett enda drag öfverflödigt; be-
undransvärdt helgjutna växa dessa bilder upp för oss i klassisk
+ Vi vilja särskildt betona den betydande roll koloriten eller det
pittoreska spelar i’ Snoilskys skaldskap. Man kunde, då man rätt fått
syn härpå, lätt frestas till det antagande, att hans fantasi nödvändigt
behöfver de stora synerna, det rika färgskimrande lifvet, för att eggas
till kraftig produktion och att hans poesi derför måste blekna och
tråna hemma i det färglösa norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
