Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 NÅGRA ORD OM IBSENS »GENGANGERE».
framställning ej är sann, som blott tecknar henne såsom god. »Tea-
terbofvar» och »romanhjeltar» äro betecknande uttryck för sådana
misstag. — Dock, i ett fall är en framställning af något såsom en-
bart dåligt berättigad, och detta är, då framställningen häraf tje-
Dar ett polemiskt syfte. Om t. ex. en författare griper till pennan
för att gissla eller predika uppror mot ett missförhållande inom
samhället, så må det vara honom tillåtet att i sin framställning
blott se på det dåliga och göra det till föremål för åtlöje eller
harm. Men detta är ju ej fallet bär; det är intet missförbål-
lande, som Ibsen syftar att afbjelpa genom att lägga i Eng-
strands och Reginas mun alla de råa, cyniska antydningar, som
nu ligga der, och som för öfrigt, så vidt vi kunnat finna, ej
hafva någon bestämd betydelse för dramat.
Man skulle nu för att försvara Ibsen kunna invända, att
.dessa personer ju, dock i boken tjena ett blott underordnadt
syfte. Detta är utan tvifvel fallet, men just derför är Ibsen icke
berättigad att så utförligt och con amore teckna dem i sin
oskönhet. Derför frukta vi, att Ibsen genom denna teckning
skattar åt villfarelserna hos en rigtning inom vår tids literatur,
som, oaktadt allt godt och berättigadt den gör gällande, dock
lider ej blott af svåra öfverdrifter, utan äfven af grofva misstag.
Man har sökt göra gällande möjligheten af, att Ibsen stiftar
nya lagar för dramat, liksom Beethoven stiftade sådana för mu-
siken, och att man derför ej får bedöma Ibsens produktion efter
hittills gällande estetiska regler. Äfven vi erkänna denna möj-
lighet, men ha ansett oss berättigade att göra ofvanstående an-
märkningar, äfven om de endast kunna få betydelsen af subjek-
tiva, om ock ganska lifligt kända intryck.
Bokens största brist är emellertid otvifvelaktigt, att den ej
lemnar läsaren någon konkret vinst; den lemnar honom mycket
att tänka på, mycket, gent emot hvilket han måste bilda sig sin
öfvertygelse, men mängden af nya ideer är så stor, att den
sprängt sönder formen. Derför öfvertygar icke Ibsen om san-
ningen af sina ideer, öfvertygelsen får man söka på annat håll,
och vi tro att man icke behöfver söka förgäfves. Åtminstone
har Ibsen på sin sida den renare uppfattningen af äktenskapet
och den berättigade fordran, att lagens bud skall uppfyllas med
frihet och glädje.
Artur Bendixson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
