Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO NORSK FORNKUNSKAP.
längre möjligt och man kände det icke mera nödigt, att hvarje
fornvän hade en egen samling. Mången behöll visserligen sin
och några började att bilda nya, men det större flertalet nöjde
sig med att lemna bidrag till föreningens samling, i hvilken
alla hade ett gemensamt intresse. Under detta stadium gick
studiet framåt, därigenom att det blef mindre ensidigt, och dess
fosterländska karaktär fick tillfälle att visa sig i en ädlare
gestalt. Om blott den enskilda samlingen riktades, tog man det
icke alltid så noga, om en och annan graf, som dock var ett
minnesmärke af allmänt nationelt intresse, sköflades. Så snart
man började vidga fältet för sina iakttagelser och ju mera man
varsnade de bedröfliga och fördärfliga följderna af likgiltighet
för och vanvårdnad om våra fornminnen, blef föreningarnas
och deras främjares verksamhet i hög grad riktad just pä en
energisk kamp mot den rådande vandalismen.
Emellertid synes det, som om vi redan skulle befinna oss
nära slutet äfven af detta andra stadium.
Landskapsföreningarna, tillkomna genom enskildes nitälskan, voro för sin
existens högeligen beroende af stiftarnes fortsatta energiska
medverkan. Föreningen hade i allmänhet föga penningemedel till
sitt förfogande och var i följd däraf, för riktande af sin
samling, i främsta rummet hänvisad till emottagande af gåfvor.
I många fall stäldes föreningens samling i något samband med
läroverkets i den stad, hvarest föreningen hade sitt säte, men
ej häller våra offentliga läroverk hafva annat än i
undantagsfall medel sig anvisade till ökande af fornminnessamlingen. En
sådan samling kräfver omvårdnad, men dess värre är det icke
allestädes händelsen, att samlingens skötsel kan anförtros åt
någon person, som vid sidan af dagens tyngande,
själsansträn-gande göromål, offrar fristunderna för ett annat arbete, som
för öfrigt hvad penningeersättningen beträffar, är alldeles
lönlöst. För att kraftigt sammanhålla föreningens medlemmar och
för att hålla deras intresse vaket, fann nian det i allmänhet
nödigt att i föreningens namn utgifva skrifter, men för sådant
ändamål kräfvas ledare, uppsatser och åter penningar.
Erfarenheten har ock visat, att svårigheterna i många fall blifvit
de goda afsigterna öfvermäktiga. Helsinglandsföreningen, som
fortfarande mèd nit fullföljer sin öfvervakande och vårdande
Ny Sv. Tidskr. 3:e årg:s i:a häfte. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
