Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Literatur - W. E. Svedelius, Afsked från studenterne, anm. af. K—r - Helene Nyblom, Digte. anm. af J. A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
LITERATUR.
segrar. Tankens skärpa och hjärtats värme hafva här tagit hvad ett
långt lifs erfarenhet, ett lif med ungdomen och for ungdomen, lärt i
sin tjänst för att varua och stärka, lyfta och hänföra. För ett sådant
språk som detta, den uppriktige vännens, är ungdomen i själfva verket
känslig ocli djupt tacksam. Och visst är, att om den lilla skriften,
såsom den det borde och vi varmt önska, tränger sig in i månget hera,
där ynglingar fostras, den skall vinna åt sin författare den skönaste
gåfva: faders- och modershjärtats välsignelse.
Men med vemod skall den på samma gång fylla sinnet, ty den är
ett afskedsord, och såsom sådant skall den påminna om hvad som icke
längre eges. Och vi tänka då icke blott därpå, att dess författare
drager sig tillbaka från sin lärareverksamhet och icke mer skall träda i
samma beröring med ungdomen som förr. Skriften betyder något ännu
mer. Den ar ett afskedsord af en tid, som egde vid högskolorna
stämmor, som förmådde med makt gripa ungdomen och vårda
ungdomssinnets eld. Hr Svedelius har egt höga föredömen; och väl må man i
våra dagar klagande fråga: hvar finnas män sådana som en Cteijer, en
Hvasser, en Genberg, hvilka med icke blott snillets utan hjärtats
styrka och med helgjuten lifsåskådning och det äkta Ödmjuka
sanningssinnet kunna leda, lyfta och hänföra? Och i sanning behöfves i vår
tid, då så många stämmor draga ner och förvirra och då oväder
nalkas, att ungdomens blickar riklas mot himmelens stjärnor och icke på
irrblossen här nere. Måtte den afskedsskrift, den åldrige läraren egnat
ungdomen, vara en maning till alla vår tids ungdoms fostrare, hvar de
än må verka, att med blick för lifvets sedliga kamp och lifvets höga
mål med åt sanningen och ljuset hängifna personligheter fostra
ungdomen för denna. kamp och detta mål!
K—r.
Digte af Helene Nyblom.
Köbenhavn. Forlagt af G. E. C. Gad.
Fru Nyblom har i de högst värdefulla bidrag till vår prosadiktning
(Noveller af H.), med hvilka hon under en följd af år uppträdt, till fyllest
visat sig ega en i sann mening poetisk blick på natur och
människolif. Den .vackra gåfva, hon till föregående jul skänkt sina båda
fosterland, innebar för den skull ingalunda en öfverraskning för de många,
som med intresse följt de lefvande, karaktäristiska skildringar
författarinnan förut i novellens form lemnat,, och dessa många^hafva kanske
i likhet med oss i främsta rummet beundrat den själfulla finhet i
uppfattning och framställningssätt, som är henne egen. I hennes Digte
skola de nu återfinna henne på det område, som torde vara hennes
egnaste och det, hvarpå hennes talang kan göra sig mest gällande, och
för att i korthet angifva hvad vi tro vara denna talangs höjdpunkt
skulle vi vilja kalla henne en mästerlig miniatyrmålarinna i ord. De,
som uppmärksamt läst hennes noveller, hafva ofta stött på små ypper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
