Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Holger Drachmann. Ett skaldeporträtt från hinsidan sundet, af A. E. Friedlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
1 HOLGER DRACHMANN.
bitterhet, med hvilken författaren uppträder, och på grund af
den nästan löjeväckande själfkänsla, som aldrig i dem saknas.
Det kan ej annat än göra ett komiskt intryck, när man t. ex.
strax i början af samlingen möter en strof sådan som denna:
»Og jeg kan kaste Knive saa det suser,
Og jeg kan skyde ned et Fæstningsverk,
. Og Trommen kan jeg røre saa det bruser
Igjennem hver en Nerve nok saa stærk;
Og vil man i mit Øie putte Blaar mig
Da kan jeg sluge det hel from og mild.
Men jeg kan ogsaa give — det forstaar sig —
Tilbage det med Renter: Røg og lid!»
»I detta första häfte finnas dock äfven djupa,
stämningsfulla stycken (t. ex. »Paa Fjeldet», »I de lyse Nætter», »Du Klang
som en gang vakt» m. fl.), bilder från hafvet, erotiska kväden
m. m. af verkligt poetiskt värde i samma genre, som
Drach-mann i sina senare diktsamlingar lemnat oss. I formelt
hänseende vittnar äfven denna diktsamling om större enkelhet och
naturlighet både i fråga om språkbehandling och versifikation
#än flera af dem han sedan utgifvit.
Den produktivitet, Drachmann efter detta sitt första
uppträdande utvecklat blott som lyriker, är oerhörd. Redan 1875
utkom »Dæmpede melodier», 1877 »Sange ved Havet» 1879
»Ränker og Roser» och samma år »Ungdom i Digt og Sang»; däijämte
har han gifvit oss sitt nationella sorgkväde pä prosa »Derovre
fra Grænsen» och en episkt-lyrisk diktcykel »Tordenskiold»
förutom flera lyriska dikter, inflätade i hans berättelser. Kasta
vi en blick på dessa samlingar, så är visserligen i den första
af dem den polemiska tonen betydligt dämpad. Skalden gör
aldrig enskilda personer eller bestämda tilldragelser inom
samtidens lif till föremål för sin satir; de drag ur detta, hvilka
han gisslar, äro af mera allmän natur. Ofta nog är dock
diktens ädla vin bemängdt med polemiska tillsatser, och sällan
bjudej han på ren, ädel drufva. Detta är däremot
förhållandet med de båda följande samlingarne. I »Ungdom i Digt
och Sang» visar han sig åter i »Panser og Plade», och som det
synes oss ännu mindre till sin förmån än vid sitt första upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
