- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
178

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178’

LITERATUR.

betet i dess helhet. En skyldig artighet mot den läsande
allmänheten för att ej nämna omtanken om egen fördel — förutsatt
nämligen att boken är god — tyckes bjuda, att man, samtidigt med
att man på detta sätt — genom successiv publikation — för varan
till torgs, underrättar i någon mån om dess beskaffenhet. Att
döma af de nämda hänvisningarne, synes emellertid, som sagdt,
den sist nämda vara alt beröm .värd just med afseende ]ri
det, hvarom en innehållsförteckning lemnar upplysning, nämligen
angående de synpunkter, hvarur ämnet betraktats. Öfver
författarens förmåga att gifva, hvad han velat gifva, liksom öfver hans
framställningssätt är man åter i stånd att fullständigt döma efter
hvad som redan är utkommet, och vilja vi därom helt kort uttrycka
oss så, att’förf. i den punkten visar sig vara en fullblodig
fransman med dennes alla både fel och förtjänster. Att detta ej
förringar bokens värde, då hon ju är afsedd för en större allmänhet,
snarare tvärt om, behöfva vi knapt nämna. Vi upprepa således,
hvad vi redan en gång sagt, att vi finna arbetet väl vardt att
in-förlifvas med vår literatur, blott icke, för att vi må på en gång
komma ut med hvad vi här egentligen vilja hafva sagt, -— i den
formen.

I)en nya drägten sitter icke väl; den är snarare en
tvångströja, hvari det förlorar alla sina ^ behag och, värre än så, blir
frånstötande i den sv. läsarens ögon, och det är skada därpå. Boken
förtjänar uppenbarligen en bättre behandling än den, som i detta
häfte kommit henne till del under herr Stuxbergs händer, ty det
är han, som är öfversättaren. Dock, vi vilja genast göra honom
den rättvisan att erkänna, att gälde det att återgifva originalets
alla stilistiska egendomligheter, det antagligen vore en af de
svåraste uppgifter i öfversättningsväg, han kunnat förelägga sig. Vi
tycka oss nämligen finna, att den retorik, hvarifrån sällan någon
fransk författare är helt fri, och som väl till någon del torde bero
på själfva språkets art, i Bousquet\s arbete är särdeles starkt
framträdande. Kommer därtill, att hans penna rör sig med ett ej
ringa belletristiskt koketteri, så behöfver ej sägas mer ,för att man
skall förstå det hardt när omöjliga uti att i en sv. öfversättning
återgifva denna sida af originalet. Att på ett smakfullt sätt förena
retorisk patos med ett pikant kåseri torde öfverstiga, hvad
svenskans tillgångar medgifva. Vi klandra för. den skull ej Dr. St.
därför, att hans öfversättning icke återgifver originalets stilistiska
finesser, ty det torde, som sagdt, vara fast ogörligt, men om vi
härmed gifva honom absolution för hans försyndelser mot detta, sü
kunna vi icke göra detsamma, när de gå ut öfver vanlig logik samt
svenskt språk och svensk grammatik. Det må gå med den
fr. förf:s rätt, huru det vill och kan; vi, den sv. läsande
allmänheten, fordra oeftergifligen vår, och den är en redig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free