- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
183

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

literatur.

183

som det nu är, så framt ej publikens smak i någon mån gifvit
det hemul. Säkerligen torde mången finnas, som är varm vän utaf
detsamma, och som, om han också måste medgifva, att dess
upphörande skulle innebära en ekonomisk vinst för den läsande
allmänheten, dock anser denna skola fullt motvägas af den förlust
i ästetiskt och kunskaps-teoretiskt hänseende, som däraf skulle
följa. Vi stå här inför en ny sida af saken, det nöje,
illustrationerna skänka, och den nytta, de göra läsaren; vi hinna endast att
med ett par ord belysa densamma.

Hvad det förra beträffar, nöjet, så lemna vi det här helt
åsido, dels emedan det är en vansklig sak att tvista om tycke och
smak, dels ock emedan äfven nöjet enligt vår mening i sista hand
måste bedömas ur nyttans synpunkt. Det blir altså denna vi här
uteslutande komma att fasta oss vid. I ett hänseende hafva vi
emellertid redan dömt uti denna sak, och domen utföll icke till förmån för
bruket att illustrera den populära literaturen. Nyttan eller skadan
af detta bruk kan och bör emellertid mätas jemväl efter en annan
måttstock än den där använda, nämligen med afseende på
illustrationens betydelse såsom vehikel för meddelelsen. Bilden
— vi tala nu endast om den bild som står såsom ett bihang och
ett tillägg till texten, den egentliga illustrationen — är i viss mån
det skrifna ordets tolk; den underlättar uppfattningen däraf och gör
äfven intrycket, åtminstone för stunden, mera lefvande. Det är
dessa dess egenskaper, som göra den så oumbärlig vid den första
undervisningen liksom naturligen på alla områden, där konstruktion
af rummet och konkreta föremål skola exakt beskrifvas. Men
månne häruti ligger en uppmaning att använda den äfven på
andra områden af literaturen eller öfver hufvud hvar som hälst och
när som hälst? Vore det till ex. lyckligt, om till hvarje konkret
föreställning, som i ord finnes uttrykt, våra böcker gåfve oss en
motsvarande illustration? och vore detta hälsosamt för vår
uppfattning af tingen och för själfva vår uppfattningsförmåga? Svaret
härå kan enligt vårt förmenande ej vara mer än ett. Kunskapen
blir vår endast genom tillegnelsen; men om denna ej sker under
energisk själfverksamhet, blir den förra utan klarhet och utan
fotfäste. Liksom det är en omätlig skilnad mellan den tillegnelse, som
eger rum, då man med ögat uppfattar en redan färdig bild af ett
föremål, och den, hvarigenom man utaf en i ord gifven skildring
däraf själf skapar bilden i sitt inre, så är det ock en ofantlig
skilnad mellan den kunskap, som i ena och i andra fallet blir vår
egendom, med afseende såväl på omfattning och reda, förutsatt att
skildringen varit god, som lifskraft och fortvaro. Och huru skulle
det gå med själfva uppfattningsförmågan, om den städse bjödes
på färdiga bilder? — helt visst såsom med hvarje organ, som ej
brukas. Hon skulle försvagas och förslappas och blifva altmer
oduglig för kraftfullt arbete. Af samtliga våra själsförmögenheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free