- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
207

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rococo. 207

af stöten, erkänner sig besegrad utan att ha förlorat en
droppe blod.

D. Hvad är det för strid?

M. Galanteriets, ma chère.

D. En strid, där ingen fara hotar? Hvarför strider man då?

M. Ni är modig, ni. För sitt nöje*

D. Är då kärlek . . .?

M. Hvarje Cupidos pil är en florett, men skyddet öfver
spetsen är en ros. Stöten träffar, guden besegra»*, men han
sårar ej, och inga ärr bli kvar. Kärleken är . . .

D. Men är inte ...

M. Vill ni höra en liten historia från min ungdom ? Ni
kanske då bättre förstår mig.

D. Ja gärna, (broderar under det’följande)

M. Det är mer än tjugu år s£dan. Jag var ung, såg
bra ut och hade kanske någon framgång hos damerna. En
afton promenerade jag i Trianons trädgårdar med en vän och
en ung dame vid hofvet

D. Hon var vacker naturligtvis?

M. Åh, Ninon Lenclos var inte vackrare. Vi kommo
till en aflägse berså, där en Cupido af Coysevoz gömmer sig
i Le Notres bosquet. Guden står med spänd båge och pilen
på strängen, färdig att skjuta. Men pilens spets var
afbruten. »Ser ni», sade min vän, »Cupidos pil har blifvit trubbig».
— »Dess svårare blir såret att läka», svarade jag. — Då sade
den unga damen: »Ack, kärleksguden är inte nog grym att
kräfva blod. Han bör inte begagna farligare vapen än ni,
mina herrar, när ni slåss för era sköna». Därvid tog hon en
hvit ros ur sin bröstbukett och fäste den, där pilens spets var
afbruten, likt skyddet på en florett. Vi försökte öfvertyga
henne om misstaget, och svuro, att ingen kavaljer slåss för sin
sköna utan att våga sitt lif.

D. Och hon trodde er?

M. »Så gif mig rosen tillbaka!» sade hon. Min vän och
jag kommo i tvist om hvem som fått uppdraget. Vår sköna
skrattade, men vi gåfvo inte efter. Hedern går framför
vänskapen, och efter fem minuter hade vi dragit blankt. Han
var den bästa klinga i Frankrike på tretti-talet, men han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free