Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Skönliteratur - Nordiska folksagor i medeltidsdrägt, af Gustaf Cederschiöld - Om en fläsksida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordiska folksagor i medeltidsdrägt.
22 i
vrålar himmelshögt och ropar, att Värre har svikit från
honom båda händerna. Värre lyfter då upp sin stympade arm
och säger: »Visst tykte jag, att det skulle varda nöjsammare,
om jag icke vore den ende, som fick ett minne af denna färd.»
När de nu gifva hvarandra slika tillmälen, som icke voro
fagra att -höra, talar bonden ut till dem genom gluggen: »Jag
sade ju eder, usle skalkar, den gången vi skildes, att det skulle
gå eder illa, om I ej läten mig vara i fred. Nu försmådden
I min varning, och hafven fatt, hvad I förskyllat. Men jag
vill göra bättre mot eder, än I ärèn värde; ty väljen själfve:
antingen skolen I gå bort och aldrig mer komma för mina
ögon, eller ock fan I komma hit in, och jag skall hålla eder
med mat och kläder, så länge I lefven, om I. icke mer gören
mig något emot.» Och detta sista valde de, fastän ogärna;
ty de sågo ingen utväg att kunna stjäla längre; och sedan
stannade de kvar där i huset till sin död. Men ännu säger
man i Danmark: »Det er ondt at stjæle hvor Bonden er
selver Tyv.»
Gustaf Cederschiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
