Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Literatur - Carl Silfverstolpe, Svenskt Diplomatarium från och med år 1401, Del. II: h. 1, 2, anm. af K. H. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur.
265
inom en ej alt för aflägsen tidpunkt få se detta verk fullbordadt,
men efter sistnämda år synes en stagnation i arbetet hafva inträdt,
ty af Del II utkom h. 1 först 1879 och h. 2 i början af detta år,
och registret till Del I, som utlofvades till år 1878, har ännu ej
utkommit. Då nu utgifvaren, amanuensen i riks-archivet,
kammarherren Carl Silfverstolpe, äfven företagit sig ett annat i hög grad
tidsödande arbete, nämligen utgifvandet af ett verk, som för Sverge
skulle motsvara danskarnes »Regesta Diplomatica historiæ Danicæ»,
måste vi frukta, att ännu mindre tid härefter skall egnas åt
Diplo-matariet.
De urkunder, som finnas intagna i de två senast utkomna
häftena, hvilka omfatta åren 1408—1411 utgöras till större delen
af originalbref, förvarade i riks-arkivet, men äfven andra, såväl
in- som utländska, arkiv och bibliotek hafva fått lemna sin gärd,
hvarjämte äfven en mängd både äldre och yngre afskriftssamlingar
blifvit anlitade. Flertalet af dessa handlingar utgöras visserligen
af köpe- och fastebref, hvilka, om de ock ej hafva så betydande
egentligt historiskt värde, likväl kunna vara af vigt för
kulturhistorien samt gifva värdefulla upplysningar till denna tids orts- och
personalhistoria. Åf vigt och intresse äro brefven rörande Gotlands
återlösande, räfstetingsbrefven för Upland och Södermanland,
traktaterna med Ditmarschen och några tyska furstar, brefven om
biskopsstolens besättande i Strengnäs. Ännu framskymtar här och
där, huru Bo Jonsson slagit under sig gods, hvilka hans arfvingar
måst återlemna, samt huru konung Albrecht plägade indraga sina
motståndares egendom. En mängd bref visa, huru riddaren
Abraham Brodersson förvärfvade sig vidsträkta fastigheter i södra
Sverge. Om de andliges stora rikedom vittnar ärkebiskop Jakobs
i Lund testamente, och upplysande för det katolska presterskapets
lefnadssätt äro de bref, som handla om kaniken Laurencius Hvit.
I öfverskriften till hvarje bref angifver utg. i korthet dess
hufvudsakliga innehåll, och han synes i allmänhet hafva utfört detta
på ett tillfredsställande sätt, låt vara att här och där smärre
onöj-aktigheter påträffas. Särskildt vilja vi fasta uppmärksamheten vid
några bref, der öfverskrifterna kunna vara missledande. I. N. 953
har utg. i öfverskriften satt fader, ehuru i texten förekommer
farbroder. Utg. har ej häller lagt märke till, att i detta bref, som är
trykt efter en afskrift i L. Sparres kopiebok, hvilken som bekant
vimlar af oriktiga läsningar, tvänne rätt betydliga felläsningar
förekomma. Det angifves nämligen, att Ingegerd Nilsdotter, enka efter
»Haquon Pedersson» säljer sin arfvedel efter sin farbroder herr
»Niclis Tomasson»; men af bref omnämda i förteckningen öfver
riksarkivets pergamentsbref är kändt, det denna Ingegerd
Nilsdotter varit gift med häradshöfdingen i Memmings härad Haquon
Fadersson (stjern-båt), samt af ett bref i L. Sparres kopiebok (S.
7) s. 287,288, att hon var dotter till riddaren Nils Dannes, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
