Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Charles Darwins verk och betydelse för naturforskningen, af P. T. Cleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dvärgartade bältadjur, som än i var tid lefva på samma
ställen, inpräglade starkt i Darwins sinne den lagen, att utdöda
däggdjur i allmänhet funnits på samma ställen af jordklotet,
där deras nu lefvande slägtingar lefva. På Eldslandet lärde
Darwin känna vilden i all hans afskyvärdhet. Utan hus och
hem, nakna i detta lands kalla, dimmiga och stormiga
luftstreck ströfvade eldsländarne omkring för att finna en usel
föda i späcket af en halfrutten, strandad hval eller i sjöborrar
och musslor. Dessa vildar, som, då hungersnöd inträffar,
slagta och uppäta sina gamla kvinnor, gjorde ett mäktigt
intryck pä Darwin, som med egna ord säger: »Det finnes intet
mera häpnadsväckande än anblicken af en vilde i hans
hemland, människan på hennes lägsta och vildaste stadium.
Tanken hastar till förgångna århundraden och frågar: voro våra
förfäder sådana människor som desse? människor, hvilkas
teckenspråk och miner äro för oss svårbegripligare än våra
husdjurs, människor, som ej ens synas ega dessa djurs
instinkter och icke tyckas kunna vara i besittning af mänskligt
förstånd eller de slöjder, som medfölja förståndet. Jag tror
icke det är möjligt att beskrifva eller måla olikheten
mellan den vilda och den civiliserade människan. Det är
skillnaden mellan ett vildt och ett tamt djur». — Hvem spårar icke
häri den första impulsen till Darwins långt senare uttalade
åsigter om »the descent of man»?
Efter ett besök i Chile och på Chiloë, en färd öfver
Cordilleran och utflykter i Peru besöktes Gallapagosöarne.
Denna ögrupps egendomliga flora och fauna väkte Darwins
stora förundran. Gallapagosöarne äro idel vulkaner, som
bebos af stora ödlor och sköldpaddor samt tama foglar och äro
bevuxna af örter alldeles egendomliga for ögruppen. Det
märkligaste är dock, att naturalstren på de olika små öar, af
hvilka arkipelagen utgöres, äro specifikt skilda om ock
beslägtade. I sitt allmänna skaplynne tillhöra dessa djur- och
växtformer samma typer som det amerikanska fastlandets.
Darwin gör med afseende pä dessa förhållanden följande
betraktelser:
»Det var i hög grad öfverraskande att omgifvas af nya
fogelarter, nya reptilier och blötdjur, nya insekter och växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
