- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
308

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CH.. DARWINS VERK O. BETYDELSE FÖR NATURFORSKNINGEN. 308

Därefter (öfvergår Darwin till skärskådande af
själsförmö-genheternas mera praktiska sida, men utrymmet medger icke
någon fullständig framställning af Darwins åsigter i denna
sak. Blott så mycket torde böra anföras, att Darwin söker
ursprunget till moralen i människans sociala natur och i känslan
af medmänniskors gillande eller ogillande.

Darwin anser icke, såsom mången tror, att människan
härstammar från någon nu lefvande apart, utan sannolikt från
samma utdöda urtyp, som gifvit upphof till de människolika
aporna. Denna urtyp hade efter all sannolikhet en luden
kropp, bägge könen skägg och rörliga spetsiga öron,
kroppen. var försedd med en rörlig svans. I en tidigare period
var blindtarmen större än nu, foten med utbildad tumme.
Antagligen lefde urtypen i ett varmt och skogbeväxt land i
gamla världen. Hanarne hade väldiga hörntänder, af hvilka
de betjänade sig som fruktansvärda vapen.

Darwin slutar sitt arbete med fruktan, att hans åsigter
om människans ursprung för mången torde vara anstötliga,
»men det kan svårligen betviflas att vi härstamma från
barbarer. Den förvåning jag erfor, då jag för första gången såg
en samling eldsländare på en vild och öde strand, kan aldrig
förgätas, ty med ens uppstod i min själ tanken — sådana voro
våra förfäder! Den som sett en vilde i hans land känner q
mycken blygsel, om han nödgas erkänna att en lägre varelses
blod flyter i hans ådror. För min del vill jag hällre räkna
mina anor från en liten hjältemodig apa, som trotsar en
fruktad fiende för att rädda sin väktares lif, .... än från en
vilde som njuter af att pina sin fiende, anställer blodiga offer,
utan samvete mördar sina barn, behandlar sina kvinnor som
trälar, ej eger något begrepp om det passande och beherskas af
den gröfsta vidskepelse. Vi må ursäktas, om vi äro stolta
öfver att ha utvecklats, ehuru utan egen förtjänst, till tinnarnc
af den organiska skapelsen. Att vi stigit upp dit och icke
ursprungligen stälts der, ger hopp om en^ännu högre
bestämmelse i det tj ärran kommande. Men vi ha ej här att göra med
hopp eller misströstan, blott med sanningen, för så vidt vårt
förstånd förmår finna den, och vi måste då erkänna, så synes
det mig, att människan med alla sina höga egenskaper, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 11:15:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free