Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Literaturbref från Norge, af Henrik Jæger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t s
LITERATUR. 341
omedelbart efter att en annan norsk diktare, Henrik Ibsen, hade
kretsat rundt omkrig den (i »Brand», »Per Gynt* och »De Unges
Förbund»). Elsters behandling är hvarken blottad på originalitet
eller finhet, men den eger dock ingendera i tillräcklig grad för
att kunna afvinna läsaren ett djupare intresse. Motsättningen
förefaller mig här vara altför abstrakt för att vara fängslande och
altför kontradiktorisk för att vara psykologiskt trovärdig.
Egendomligt för »handlingens man» hos Elster är, att han är prest;
eljes plägar han ju som bekant vara läkare eller ingeniör. Jag
förmodar, att den närmaste orsaken till denna egendomlighet är
att söka i Ibsens »Brand», som kommit ut några år, innan Elster
började på med «Tora Trondal». Trots den andliga ornaten och
trots många goda och själfständiga enskildheter gör figuren intryck
af att vara konventionell. — Bättre är hans motsats tecknad, den
vältaliga juristen, hvilkens ästetiska svärmeri för folket upplöser
sig i hat och ringaktning, så snart den ästetiska demokratismen
af-löses af den politiska. Det är nedlagdt ett stycke af vår andliga
utvecklings historia i denna figur, men det myckna goda, som
utmärker den, kommer icke till sin fulla rätt, emedan det också här
är flätadt samman med konventionella drag.
På sätt och vis kan man säga, att samma problem är uppe
också i »Farlige Folk», men här träder det fram under en vidare
horisont och i kraft af en djupare psykologi. Här är det icke
längre rent’logiska motsatser som stå gent emot hvarandra i form af
två personer. De logiska motsatserna äro upphäfda, och i stället
träder en fin psykologisk förbindelse af dem i en och samma person.
Mellan de båda ofvan nämda figurerna i »Tora Trondal» och
hjälten i »Farlige Folk» är det ett visst aflägset andligt slägtskap;
han förenar dem i sig, på samma sätt som.Hfvet alltid förenar hvad
tanken åtskiljer. Det är detta som ger Elsters bok dess psykologiska
sanning och djup.
Och om »Farlige Folk» tillika har en vidare horisont, så är
det af följande grund: det är icke längre blott den ästetiska och
den politiska demokratismen, de nationella, »råbarkade» sträfvandena
och den universella bilaningen som stå emot hvarandra; det är
något långt betydligare. Det är de moderna frihets- och
framstegs-ideerna, sådana som de utvecklat sig i de stora kulturlanden, i
motsättning till den reaktionära inskränkthet, som ännu genomgående
beherskar våra norska förhållanden.
I skildringen af den lilla norska stad, dit berättelsen förlägges,
med dessj" ledande män har Elster gifvit en mästerlig bild af
tillståndet för ögonblicket. Där är den pietistiska delen af
befolkningen med sitt stilla, prållösa, bornerade väsen; där äro riddarne
af kassakistan, hvilkas gyllne stormäktighet håller ned en hvar
lifsyttring, som kunde störa den maklighet, hvari de njuta sitt
förvärf; där är den s. k. »intelligensen», som blifvit bitter, slapp och
Ny Sv. Tidskr. 3:e årg:s 4:e häft. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
