Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 345
direkt ut ur tidsförhållandena, den skildrar lifvet i förfrs födelsestad
för omkring en människoålder sedan, ett mycket egendomligt
små-stadslif, i hvars sammansättning en stark pietistisk rörelse och ett
raskt ekonomiskt uppsving bilda hufvudbeståndsdelarne. Temat är
altså icke brännande, därför hvilar också större lugn och
objektivitet öfver behandlingen — och därför har romanen också gjort
mera lycka och vunnit en vidare utbredning, än Kiellands öfriga
arbeten från den sista tiden,
Ett lika glädjande framsteg har Jonas Lit gjort i och med
berättelsen *Gaa paa\»
Efter att i sina första arbeten hafva skildrat det hårda och
egendomliga lifvet i det nordliga Norge försökte Jonas Lie för
några år sedan utan framgång att behandla ämnen hemtade från
det moderna kulturlifvet. Detta lifs invecklade och sammansatta
förhållanden synas vara altför invecklade och sammansatta för hans
jämna och rättframma talang. Här, där den psykologiska analysens
finhet borde träda i stället för händelsernas rikedom och
mångfaldighet, kräfvas andra medel än de, som Jonas Lie råder öfver.
När den populäre framställaren af lifvet på sjön och längs kusten
vände sjön ryggen och lät diktare, sångerskor och målare förtränga
fiskare, lotsen och sjömännen från sin, diktning, följde man honom
icke längre med sam nia intresse, hvarmed man hade följt hans
tidigare verksamhet. I sina två sista berättelser, * Rutland* och den
nyss nämda »Gaa paa» har han återvändt tillbaka till sjön med friska
krafter, och förnämligast i den sista boken också med en ny friskare
syn på förhållandena. Den ledande tanken i »Gaa paa» är både
sund och vacker. Med värme riktaf förf. ett angrepp mot alt det
döda och öfverlefvade, som stagnationen aflar, och pekar ut mot
de större förhållandena såsom den enda räddningen och
läromästaren för de små. I detta hänseende står »Gaa paa» i en viss
motsats till mycket af hvad Jonas Lie tidigare skrifvit. — Någon
styrka i kompositionen har hvarken »Rutland» eller »Gaa paa»; de
utgöra, lika som Lies äldre berättelser, närmast en rad af enskilda
scener, men en stor del af dessa scener äro så väl berättade, att
bristen på strängare komposition icke blir kännbar. I själfva sättet
att uppfatta och skildra spåras i den sista berättelsen ett betydligt
framsteg. Berättelsens bästa partier utmärka sig i detta hänseende
genom ten djärfhet, som är all ära värd. Specielt äro de första
hundra sidorna, som skildra lifvet under sillfisket i det västanfjällska
Norge om vintern, ett utmärkt stycke modern verklighetsskildring.
Detta visar, att förf. har insett, att »gå på!» också är den bästa
literära lösen, långt bättre än det sirliga »gå utomkring!» som
fordom hyllades af våra författare.
När man har talat om dessa arbeten, återstår i grunden intet
af de sista årens episka produktion, som förtjänar att omtalas vid
ett tillfälle som detta. Jag kan därför inskränka mig till att näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
