Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
351
de skola återgifva den talandes tankegång. Hur är det då möjligt,
att Björnson på sid 69 kan efter sin långa monolog fråga hustrun
och svägerskan, om de lyssnat?
Felicia. Svensk familjedram af Charlotte v. Kramer.
Stockholm. Författarinnans förlag. 1882. Sid. 80.
Detta är ett annat nytt samhällsdrama, behandlande våra
dagars kvinnofråga, men, vi nödgas genast säga det, af ojämförligt
mindre värde än »Samhällsuppfostran».
Felicia är en ung dam, teoretiskt svärmande för
kvinnoemancipationen, praktiskt för världslig ära genom en hyperromantisk
skaldeverksamhet. Men moln uppstiga på hennes strumpors azur;
och redan i i:sta akten försöker hon förgäfves dränka sig, vid
tanken på sin fastmans, frih. von Tidens missnöje öfver att hon
i hemlighet låtit trycka en sonett. Egentligen har hon en hel’
diktsamling i ordning för tryckeriet. Frih. von Tiden, som vill,
att hon skall slå romangrillerna ur hågen för att bli en god kvinna
och hustru, går så långt, att han i 2:dra akten inte vill gifta
sig med henne, om hon ej bränner upp sitt »vittra kram» (Sid.
41). Hon ber honom taga reson. »Nymånen har gått upp; dess
ljusstrimma faller på henne; hon låter von Tiden inandas doften
af en blomma, som sticker in utifrån». (Sid. 49). Men förgäfves
— han är obeveklig. Då »omfattar hon hans knän med
lidelsefull ömhet . . . med en smärtfull afskedsblick på honom». (Sid.
44). Men, förgäfves — han vill gå. Så långt får det ej komma.
När hon ser, att han menar allvarligt, ger hon honom
diktsamlingen och gifter sig med honom. — Ett år har gått. 3:dje akten
börjar. De ha nu ett barn, hvars vagga vid alla rörande tillfallen
på ett spöklikt, efemeridiskt sätt uppträder i bakgrunden. Felicias
ideal ha ej, som hon förutspådde, gått förlorade i äktenskapet.
Hon har till och med i hemlighet skrifvit ett skådespel, som med
framgång gifves just i huset bredvid — Kongl. Dram. Teatern.
Detta oaktadt plågar hon mannen (som med en gentlemans
beredvillighet att låta sig öfvertygas af sanningen verkligen börjat tro
på hustruns begåfning) med en så bittert konstlad hvardaglighet,
att han går afsides in i sitt enskilda rum. Då ångrar sig genast
Felicia, börjar spela nätt och kokett, låtsar först vara en röst ur
skyn, »intager» därefter »en halfliggande ställning i närmaste stol»
(Sid. 71) drömmer vaken, tjusar och försonar mannen med sig.
Det hela slutar med en liten festivitet, der von Tiden får veta, att
Felicia skrifvit »kassapjàsen», hvarefter man yttrar några ord om
»hjärtats republik» (sid 80), medan vaggan åter plötsligt dyker upp
i fonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
