Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367 s DE ELEUSINSKA MYSTERIERNA.
sida, hvilken dock är lika vigtig och lika bestämd, som den
vanliga populära sidan däraf, och då de i det antika Greklands
lif och utveckling spelat en högst ingripande och vigtig rol,
har jag trott det ej vara utan sitt intresse att i en tid, då de
religiösa frågorna stå på dagordningen, framställa denna
teckning ur det antika Greklands religionslif. Jag skall därför i
det följande med stöd dels af antika författares egna utsagor,
dels af flerfaldiga senare tiders filologiska arbeten öfver detta
ämne söka lemna en bild a( de clcusinska mysterierna samt
det "åskådningssätt, som legat till grund för desamma.
Enligt hvad en nutida historieskrifvare, stödd på den
jämförande språkforskningens upptakter, kan berätta oss, hände
sig ungefär 2000 år före vår tideräkning, att en storartad
folkvandring utgick frän Mellersta Asien, den indo-europeiska
folkstammens vagga. Vägen gick åt väster: inderna
stannade i Asien kring Ganges’ stränder, europeerna fortsatte
vidare sin färd, och vid kusten af medelhafvet, på den
grekiska halfön, slog sig en del af vandringsmännen ned, nämligen
pelasgerna, Greklands älsta befolkning. Det var en arbetsam
och kraftig stam och af deras arbetskraft hafva vi ännu
storartade lemningar. Väldiga s. k. kyklopiska eller pelasgiska
murar, bestående af ofantliga klippblock resta på hvarandra
utan något sammanbindningsmedel, hafva trotsat tidens längd
och bära på flere ställen i Grekland vitne om sina
byggmästare. Redan före delningen i särskilda stammar synes det
indo-europeiska urfolket egt kännedom om åkerbrukets
näringsfång. Öfverflyttadt till Grekland förblef det ett
äkerbru-kande folk, som hadp sitt uppehälle af jordens alster. Ej
under då, om denna jord, som gaf dem alt hvad de behöfde
för sitt enkla lif, af dem betraktades med vördnad och egna*
des gudomlig dyrkan. På vandringen hade nämligen drssa
pelasger fört med sig såsom hemgift från sitt moderland en
aning om ett gudomligt väsen, en urreligion, hvilken vi dock
ej kunna tänka oss nog enkel i sina yttringar. De höga
bärgstopparne voro af naturen själf skapade altaren åt detta
gudomsväsen, som dyrkades utan bild, utan tempel, och som
ej ens betecknades med något bestämdt namn. Det var nar
det stapplande språket sökte kläda denna aning i ord, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
