Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - De eleusinska mysterierna. En teckning ur det antika Greklands religionslif, af Rudolf Röding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 s
DE ELEUSINSKA MYSTERIERNA.
storia, som utgör älsklingsämnet för dessa spel; och under
medeltiden försäkrades åskådarne formligen om syndernas
förlåtelse för lång tid, om de åsågo hela skådespelet till slut
Som vi häraf kunna förstå, var det altså fråga om en
guds-tjänstlig akt, äfven om ej alltid kyrkorna utgjorde scenen för
dessa dramer. Ännu i dag firas, som bekant, årligen dylika
passionsspel i den bayerska byn Oberammergau.
Dagen efter de eleusinska »skådedagarne», dä själfva
invigningen försiggick, afslutades den egentliga mysteriefesten med en
egendomlig mystisk ceremoni, som bestod däruti, att tvänne
ovanligt bildade lerkärl (plemmokoe), som blifvit fylda med
vin eller vatten, utgötos det ena åt väster, det andra åt öster
under uttalande af vissa mystiska ord. Antagligen innebär
detta bruk blott ett försoningsoffer åt de aflidna och åt
underjordens gudar samt öfverensstämmer altså med hela festens
karaktär i öfrigt. I en senare tid utsträktes de eleusinska
festerna ännu två eller flere dagar. En mängd rika
främlingar voro nämligen vid dessa tillfällen samlade, och det är ej
osannolikt, att grekerna därigenom ännu en tid sökte
kvarhålla dessa för att fä tillfälle till ytterligare förtjänst. Dessa
dagar utgjorde förmodligen vanliga folkfester, utan inre
sammanhang med själfva mysterierna, och voro upptagna af
högtidliga täflingsspel dels på stadion, kapplöpningsbanan, dels
på teatern. Väster om Eleusis synas ännu spår efter båda
dessa byggnader. Också dylika spel hörde i Grekland till
gudstjänsten. I Eleusis bestod segerpriset härvid i ett mått
af det heliga kornet, som växte på den eleusinska slätten.
När alla festligheter ändtligen voro afslutade,
sammanträdde enligt en lag af Solon i de eleusinska gudomkgheternas
tempel i Aten det ateniensiska folket, representeradt genom
de femhundrades råd, för att mottaga berättelse xom hvad som
under festen tilldragit sig. Festen var nämligen en
statsangelägenhet; och ateniensiska staten lade stor vigt vid dessa
mysteriers okränkta helgd. Deras minsta ohelgande var
be-lagdt med de strängaste straff. Sä t. ex. anklagades den
bekante fältherren och statsmannen Alkibiades för att i sitt
eget hus tillsamman med sina dryckesbröder hafva lättsinnigt
efterhärmat de eleusinska mysteriebruken och därvid själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
