Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skönliteratur - Ett Misstag. Berättelse af Mathilda Lönnberg (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag.
449
att den skulle ordna sig i de mest plastiska veck af sig själf och
blifva den smakfullaste drägt».
Öfverhufvud taget var också Sigrid den, som Nina mest slöt
sig till af hela familjen, och denna, hvilken att börja med varit
stel och kall emot Nina, omfattade henne snart med en nästan
svärmisk vänskap.
Så förgingo några veckor, och Stephanies första lysningsdag
var utsatt och brådskan större än någonsin. Alt borde vara
färdigt innan dess, ty konstförståndiga vänner och tanter borde på
denna dag kunna få en öfverblick af hela utstyrseln. Nina
biträdde af alla krafter. Hon broderade på en matta, som skulle
blifva en gåfva från Sigrid och Julie till Stephanie och hvartill
Nina uppgjort ritningen.
«Skall du ingenting gifva åt Stephanie?» sporde Julie en dag.
c Jo, det hade jag tänkt,» — svarade Nina, — cjag förde med
mig från Roma1 en statyett, som jag modellerat; men jag har ej
packat upp den, ty jag vet icke, om Stephanie skulle tycka om
den, — det är eft amorin».
«En amorin! visst måste hon tycka om den. Åh, den måste
jag se».
«Den står i sin låda och jag vill ogärna packa upp den.
Vet du, jag tänkte nästan taga den med mig utan att visa den
här. Det förefaller mig, som vore det bäst så».
«Jag trodde icke alls, att du vore bekajad med en sådan
svaghet som nyckfullhet, Nina».
«Nej, jag är icke nyckfull, Julie, men jag har aningar».
cOnda aningar?»
t Understundom, Julie, — men det där kan du icke förstå».
t Nej, jag förstår dig icke, ehuru jag mycket tycker om dig».
tPå hvad sätt förstår du mig icke?»
«Nina, jag vet ej, om jag törs vara fullt uppriktig mot dig».
«Jo, det törs du visst, min lilla vän».
<Nå ja, jag har hållit på att säga det så många gånger, och
förr eller senare skulle det ändå komma fram. — Vi blefvo alla
så förundrade, då vi fingo höra, att bror Gerhard förlofvat sig
med en konstnärinna, och vi gjorde oss underliga, falska
föreställningar om dig och jag allra mest. Jag tänkte mig dig gärna
klädd i draperier som en bildstod och att du aldrig skulle kunna
tala om annat än skön konst och» —
«Fortfar, Julie!»
«Blir du icke ond på mig, Nina?»
«Nej, visst icke».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
