Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
«Hon är briljant denna afton,» — sade kammarjunkaren till
Gerhard. — «Från den sidan hafva vi ännu icke sett henne, —
hon är som en fyrverkeripjäs».
Kabinettskammarherre O., som var konstvän och kände Xin i
från Paris, började att tala om hennes där utstälda arbeten, och
frågade, om hon utfört något nytt och hvem som köpt hennes förra
arl*-ten, och så vidare. På hans uppmaning gick Nina efter ett album
med fotografier af sina arbeten. Ingen hade sett detta förut ja
Wärnberga, och det gick nu ur hand i hand under lifliga utrop af
beundran. Slutligen genombläddrades det äfven af kammarjunkare
Adam, hvilken med ett ljudligt Hm! lade det ifrån sig och sedan
stödde armbågen emot det med en så komisk min af förskräckelse,
att ingen, som såg det*, kunde undgå att småle däråt.
»Hvad har du nu för händer, Nina?» sporde den unge
porträttmålaren. — »Förbereder du något arbete eller modellerar du
t. ex. den unga fastmöns porträttbyst?»
«Jag tror, att hon passar mera för din konst än för min,» —
svarade Nina leende.
«Ja, det är onekligen mera färg än form i det där
ansigtet,-— medgaf han. — «Men hon är i alla fall intagande, jag skulle
gärna vilja måla henne — Men du undviker min fråga. Hvad
skall du framställa härnäst?»
«Jag har icke tänkt på någonting i den vägen I sommar.
Strax jag kom hit, tänkte jag blott; i förbigående på en nymf,
kransad med sjögräs och näckrosor. Sedan har jag endast tänkt
på andra saker och — hvilat».
cÄh — du som alltid sade förr: «Man hvilar bäst, då man
modellerar».
cNå, men innan Ni lemnade Roma, uttänkte Ni säkert
någonting att tjusa och förvåna världen med,» — sade
kabinettskammar-herren leende.
«Jag modellerade en liten amorin», — svarade Nina dröjande,
nästan motvilligt.
* Har Ni någon fotografi af den?»
*Nej, jag har den med mig här».
«Och den har du icke visat oss,» — sade Gerhard förebrående.
Nina sänkte hufvudet. — «Jag ämnade den till en gåfva åt
Stephanie,» — svarade hon, — «men så — Ja, jag har förestält
mig, att hon ej skulle tycka om den — och Gerhard och jag
hafva i stället kommit öfverens om en annan sak åt henne*.
«Ah, hvad det än kan vara,» — sade kabinettskaminarherren
artigt, — «kan det aldrig hafva ett så högt värde som ett arbete
af er hand, och jag ber nu i allas våra namn — låt oss se det!»
Alla instämde. Gerhard och Curt erbjödo sig att bära in
lådan och packa upp den, men Nina afböjde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
