Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett misstag.
457
sjunger utan att mycket låta bedja mig. Jag har icke sjungit,
sedan jag kom hit».
«Kusin Adam!» ropade kabinettskammarherren, — «bjud
fröken Hillerstedt armen och för henne till pianot! — hon har lofvat
oss en sång».
Kammarjunkare Adam närmade sig med ett honungssött leende
och sade: «Bevars, jag viste icke, att hon hade äfven den talangen.
Men hon uppenbarar mer och med sina ovanliga egenskaper och
sin tjusningsgåfva».
Han bugade sig därefter sirligt för Nina och bjöd henne
armen.
cMen jag tror, att jag ej kan ackompagnera mig själf,» —
invände Nina.
«Nå, det torde Julie göra,» svarade kammarjunkaren.
Men Julie, som kände sin oförmåga, föreslog en annan ung
flicka, och Nina började välja bland noterna.
«Det är icke alt, som passar för mig,» — sade hon.
Slutligen fann hon en italiensk visa, sprittande, glödande^
lidelsefull.
Hennes rika kontaalt passade väl för att återgifva denna sång.
Lefnadslust andades den och frisk brusande fröjd stormade fram i
tonerna. Sedan kom längtan, tvekan, kärlek, tills alt åter slutade
med ett yrande glädjerop.
Få af sällskapet förstodo säkerligen orden, men alla fattade
det lif, det uttryck, med hvilket de sjöngos. De unga damerna
sågo på hvarandra — sä hade de aldrig sjungit, de voro ovissa,
om det gick an att sjunga på det viset. De äldre ristade sina
hufvuden öfver Nina: — «Min Gud, så där sjunga ju blott aktriser!»
Gamla herrar knuffade hvarandra med armbågarne och trängde
sig fram för att se sångerskan, och de yngre lyssnade andlöst
efter hvarje ton. Sedan alt var slut, skockades man omkring
sångerskan för att tacka henne, men därpå försäkrade de
hvarandra, att det i grunden var ett mera originelt än vackert sätt att
sjunga, och att de för ingen del ville, att deras hustrur, döttrar
eller systrar skulle sjunga på detta vis. Blott några få behagade
sången, och bland dem Gerhard. Han skyndade fram till Nina,
sade henne några ord och trykte hennes hand. Men så var
åter kammarjunkare Adam där och bad «sin kära nevö» komma
med och se till, huru spelborden borde arrangeras. — Och sedan
började det skymma, och innan månen gick upp, skulle ju
fyrverkeriet afbrännas.
De första tonerna af en vals läto nu höra sig. Som hvarken
Nina eller Gerhard dansade, hade hon hoppats att mer få tala med
honom. Hon hade en känsla af oro inom sig och hon längtade
efter ett lugnt samtal med sin fastman. Men öfverstinnan kom
och bad honom för all del se till, hvar några af de unga herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
