Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer in. Det är nära midnatt. Markisen, som hört talas om
duellen och tror den föranledd blott af att båda älska Laura,
kan såsom fader dock icke undgå att känna en viss oro för
utgången af den strid, som han vet är nödvändig. Han vill dock
höja sitt eget och sonens mod genom att visa sig lugn, man skall
tillbringa en glad afton på vanligt sätt. På ingenting får det
synas att något allvarsamt förestår. Markisen ber Fernando
berätta en historia, som är anknuten till ett annat svärd, hvilket
den outtröttlige Nuño nu åter just är sysselsatt med att polera.
Fernando finner i historien om detta svärd tillfälle att indirekt
gifva sina misstankar luft. I passionerade verser berättar han huru
en gång i Sevilla Don Alvaro Moncada äktat en Beatriz. De
älskade hvarandra, såsom man knapt ens förr sett i Sevilla. Men
till staden kommer en ambassad från Granada. En morisk prins
förälskar sig i Beatriz; hans kärlek är icke besvarad, men Beatriz
kan dock icke underlåta att understundom i ensamheten gråta öfver
ett bref, som han sändt henne vid sin afresa. En dag öfverraskar
hennes make henne med brefvet framför sig.
Blott att hafva emottagit ett sådant bref och känna medlidande
med den, som skrifvit detsamma, bevisade hennes otrohet. Hvad
som hände vet ingen, men markisinnan dog och Don Alvaro lät i
Toledo beställa en värja med ihåligt fäste. I detta värjfäste
berättade en af hans pager att han sett den gamla Moncada gömma
ett blodigt papper. Sedan förtäljer man, att i en strid med
morerna, Don Alvaro setts angripa en förnäm mor och sänka fästet
af sitt svärd in i hans panna.
Sedan dess berättar sagan att hvarje Moncada i värjfästet bär
inseglet på sin ära.
Laura förstår ej hvad Fernando menat med sina
hänsyftningar och blickar; men berättelsen har varit en tortyr för Violante,
som nu tusen gånger mer än förr fruktar, att scenen från Orgaz
skall blifva bekant för hennes make. Nuños misstankar hafva
också genom Violantes hållning blifvit väkta, han börjar frukta,
att scenen på Orgaz gjort Violante till en annan Beatriz, att
Moncadas ära är fläckad. Tills vidare gömmer han brefvet från Juan
de Albornoz, som Fernando, underbart nog, gifvit honom att
förvara uti värjfästet. Skulle det bevisa sig, att Albornoz är den,
som på Orgaz anföll dem, att han kränkt Violantes ära, så måste
Moncada underrättas och Albornoz dödas. Emellertid har
midnattstimman kommit. Familjen drar sig tillbaka. Fernando
gömmer sig för att, som han väntar, öfverraska Laura och Juan.
Snart kommer Violante in, möter Juan, och besvär honom
att afstå från duellen. Juan nekar, Fernando störtar in, ser i
mörkret ej att det är hans mor, kallar till folk, och från olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
